264
JÄRNETS METALLURG!
medan längden avpassas efter avståndet till måtten. Den strykes mellan varje utslag med tjock lervälling och ibland även med lerbruk. Inne vid järngatans mynning, där rännan har dubbelt större över-bredd och 250 mm bottenbredd, mäste den alltid vara bruksmetad, emedan del nedstörtande tackjärnel eljes far illa med den.
Slaggtappnings anordning en var förr alltid i form av »dämm och timpeb men börjar nu allt mera alt användas s. k. slaggforma. Vid den förra anordningen (se pi. XXXII fig. 1 och 2) lutar den murade dammens innersida utåt cirka 40° mot vertikallinjen och från sin innerkant har den sedan utåt en lutning nedåt av c:a 10° mot horisontalplanet. På denna lutande yta klädes den med en 50 mm tjock tackjärnshäll, som får skjuta så langt ut utanför yttre murkanten (c.a 300 mm), att man bekvämt får slaggstenskokillerna inunder, utan att slaggen kan komma åt att rinna ned bakom dem. När hyttan står under blåsning, har man på hallen etl lager sand, vari »styrrännor» upptagas till del ena måtlet efter det andra, allt efter som de fyllas. Förr hade man järngatan endast såsom en sido-nedskärning i slaggdaminen, men delta är numera bortlagt, och har man nu så goti som alltid »slaggbröstet» åt ett håll och »utslags-bröstet» åt ett annat, men är för lokalitets- och transportforhållandens skull oftast olämpligt att ha dem fullkomligt diamentralt motsatta, vilket dock även det mängenstädes forekommer. Timpeln består av en 100—200 mm högl ovanför dammkanten placerad gjuten pjäs. Förr togs den endast såsom en nedåt och utåt öppen bock av tackle1'11» och så har man den ännu på sina Ställen, men som numera, sedan man börjat gå'med hetare bläster, bara av lüften kyld bock ej vill stå vid lag, så har man på de fiesta stallen anordnat den med vattenkylning, antingen i form av ett parallellepipediskt kärl eller en kring inlagda slingrör gjuten parallellepipedisk tackjärnsklump. Timpeln tjänstgör dels såsom skydd och stöd för ovanför sittande mur, dels kan det ibland vara bra att kunna, genom att vid tillfället uttaga densamma, få ett större hål, varigenom händelsevis biklade rusor kunna utkrokas ur stallet.
Slaggforma i stallet för timpel och dämm (se pi. XXXII lig. 3) år sedan länge allmänt använd vid koksmasugnarna i utlandet. Det var ingenjör Fritz W. Lürmann, som konstruerade den forstå verkligt praktiska slaggforman. Varför man övergick till densamma var, alt när man i koksmasugnarna började använda starkare blästertryck ville blästern »bryta fram» under timpeln slungande undan sanddäm-ning och slagg, varigenom bläster- och värmeförlust uppslod och slaggtappningsarbetet för folkel nästan omöjliggjordes. Genom all slaggformans tapphål ej har större vidd än omkring 50 mm undvikes delta och slaggen rinner genom detsamma lugnt och jämnt tilis slagg-nivån i stallet sjunkit ned Lill hålet, då man genom alt några ögon-blick hålla etl kallt spett i hålet, får litet slagg att stelna i detsamma