304
JÄRNETS METALLURGI
bortgående gasblandningen är således olika saminansatt mol den i stallet befintliga.
Beskickningen åter sjunker ned igenom pipan, varvid den allt mera uppvärmes, ehuru dess uppvärmning, av skäl, vi nedan skola se, forsiggår något ojämnt. Den avgiver härvid först sin hygroskopiska vattenhalt, sedan sitt möjligtvis kemiskt bundna vatten (av stor in-verkan vid egentliga hydratmalmer) dårpå — eller delvis samtidigt med hydratvattnet — sin kolsyra och så allt mera av de mera lätt-reducerade metallföreningarnas syre och sist även de svårreduciblare ämnenas syre. Mycket lättreducerade metalloxider såsom t. ex. mangansuperoxiden avgiver tidigare sitt överskottssyre än spaterna avgiva sin kolsyra. I masugnsstället kol-, kisel-, fosfor- och svavel-bindas slutligen de utreducerade metallerna järn och mangan (samt kalcium till CaS). Beskickningens vikt-% av fast, således ej syre- eller vätebundet kol ömsom ökas (genom kolutdissociering, oxiders reduktion med CO, kolsyre- och hydratvattenutdrivning o. s. v.), dels min-skas neri pipan sakta genoni »direkt» reduktion och kolsyras omsätt-ning till koloxid, dels slutligen snabbt genom direkt förbränning i blasterstrålarna.
Till detta kommer så slaggbildningen, då malmernas bergarter, de sårskilt tillsatta slaggämnena, bränslets aska och avskärvad eller av-smält murmassa sammansmälta till slagg.
Detta är i stort sett masugnsprocessen. Sedd i delalj är den emellertid mera invecklad och ingalunda förlöpande füllt jäinnt och lugnt eller under (pipan ned igenom) på varandra följande skarpt skilda reaktioner. Förr tankte man sig processen och även pipvolymen in-delad i olika zoner: l:o förvärmnings-, 2:o kalcinerings-, 3:o reduktions-, 4:o kolbindnings- och 5:o smältningszonerna, men ehuru man ännu i tal och skrift får se dessa termer, har man dock att komma ihåg, att såsom skilda zoner ha de ej något berättigande, utan gripa dessa processens delar djupt in i varandra. Så räcker godsets för-värmning ända från uppsåttningsmålet ned till foci, varefter avkylning vidtager ned till ställbotten; färdigkalcineringen av grövre malm- och limstycken räcker långt ned under den nivå, där reduktionen börjat, och denna senare i sin tur vid grövre stycken långt ned under där fina malmpartiklar färdigreducerats och kolbundits; reduktionen av kisel och mangan t. o. m. ned i slagglagret under formorna, medan smältningen av l. ex. lättsmälla ferrocilikater begynner högt uppe i pipan.
På senare tider hava bögst förtjänstfulla försök gjorts att nöjaktigl leoretiskt förklara alla i masugnsprocessen uppträdande fenomen och till vilka forklaringar vi nedtill skola återkomma, men innan vi fram-draga dem, måste vi hågkomina, att masugnsprocessen i sin helhet ingalunda förlöper lika strikte och lugnt, som ett laboratorieförsök med järnmalmsreduktion.