344
JÄRNETS METALLURG!
Silikatgrad. Innan vi gå att i detalj redogöra för Åkermans rön, böra vi dock klargöra begreppet silikatgrad. Man säger, att en slagg är av den eller den silikatgraden, och forstår man därmed förhällan-summa syre i syrorna __q
det mellan — och kunna vi teckna del Alll
summa syre i baserna “ uei q. aih
efter som della forhållande växlar, växlar även slaggernas ulseende både vid utrinnandet ur ugnen och efter stelnandet, och log man sig redan för länge sedan därav anledning indela slaggerna i fern huvud-grupper nämligen.
1:0
2:o
3:0
4:o
5:o
självsläckande = subsilikater,
stenartade = singulosilikater,
kristalliniska = sesquisilikater
glasiga = bisilikater,
emaljartade = trisilikater,
g — 0,5, ytterst kvickflutna, mycket svärsmälta, tvärstelnande,
— O
q — 1,0, kvickflutna, svärsmälta, hastigt stelnande,
— 0
+ 0 = 1,5, rätt snabbflutna, lättsmältare, långsammare stelnande.
— O
0 = 2,0, lugnt flytande, lättsmältast, långsamt stelnande,
— ()
. 0 = 3,0, trögt flytande, ej så lättsmälta, ytterst långsamt stelnande.
övergangsgraderna mellan dessa betecknades genom namnkombi-nering: stenkristallinisk, glaskristallinisk, glasemalj; sammansättningar ater som stenemalj, kristallemalj, som man förr kunde få se vid degei-proven i laboratorieliggarna, äro endast intyg om laborantens mindre kunnighet eller mindre goda omdömesförmäga.
Vad nu masugnsslaggerna angår, så förekomma endast de 4 senaste graderna och därav 2:dra graden sällsynt vid träkolshyttorna, då den forstå i dem är så goti som osmältbar och den andra ytterst svår-smält, och vid kokshyttorna åter endast de 4 första och därav den 4:de graden ytterst sällsynt av skäl all tackjärnets svavelhalt vill vid glas- och trisilikat bli oskäligl hög med den inängd svavel som koksen haller.
Lei jorden syra? Långa tvister ha pågått om, huruvida lerjorden i slaggerna skall räknas såsom bas, syrn eller indifferent, men numer<i iiio vi tämligen enigii om att råkna den till syrorna och otvivelaktigt är, att den i inasugnen verkar på samnia sätl som kisel-syran, både till slaggens och tackjärnets egenskaper — den må sedan i de slelnade slaggernas utkristalliserade mineral, så som Vogt på-pekar, förekomma som bas. Del senare är en sak, som kan vara vik-tigast för mineralogen, för hyttkarlen åter är det viktigaste det forrå, nämligen dess verkan på slaggens och järnets egenskaper.
Vare sig jag har mycket lerjord och litet kiselsyra, eller litet ler-