JÄRNETS UTBRINGANDE UB MALMEN
347
Uppdelas de i sex grupper åter fås:
för de av silikatgrader 0,7—0,7 5 (3 st.) ett smaltvårmebehov av 427 v. e.
» » » » 0,75 —1,25 (12 ») » » » 406 »
» » » » 1,25 —1,76 (30 * » » 382 »
» » » » 1,75 — 2,2 5 (21 ») » » » 380 »
» » » » 2,2 5 — 2,7 5 (6 >) » » » 387 »
» » » » 2,75—3,25 (2 ») » » » 385 »
visande bisilikatens och de surare slaggernas lättsmälllighet. Att håg-
komma är dock att lerjorden i allt detta räknats som bas, och gran-skar man värdena med hänsyn till lerjorden ser man tydligt, huru kraftigt denna verkar till varmebehovets sänkande vid de under detta antagande mest basiska slaggerna, vilket ävenledes styrker det be-rättigade i att vid beskickningsberäkningarna räkna den som syra.
Masugnsslaggernas sp. värme. L. Rinman fann tor Bredsjö mas-ugnsslagg detta = 0,3 1, C. Schinz fick för en tysk slagg samma varde, Gruner för en belgisk 0,3 2 5, medan Åkerman beräknade det för de inest värmebehövande slaggerna med smältvärme = 540 v. e. Lill 0,3 6, vid slagg med smältvärme = 463 v. e. till 0,3 3, vid andra till varie rande mellan 0,2 9 och 0,3 2. Vid alla dessa värden är dock det latenta värmet inräknal. Rinman fann det latenta värmet vid en sur och talkrik slagg vara 120 v. e., vid en basisk och talkrik dannemoraslagg åter blott 91 v. e. och Gruner för en än talkrikare men något surare slagg än den från Dannemora till 50 v. e. Akerman påvisar svårig-heterna vid sådana bestämningar, men antager att latenta värmet är störst vid de tvärast stelnande (de mest basiska) slaggerna.*
Masugnsslaggernas smålttemperatur håller sig enligt senare pyro-ineterprov mellan 1200—1450°.
Masugnsslaggernas kristallbildningar. Häröver har professor J. H. L. Vogt lämnat synnerligen utförliga utredningar** av vilka här av utrymmesskäl lyvärr kan göras endast del mest kortfattade utdrag från hans uppsats i J. K. A. 1905.
De mineral, som uppträda i masugnsslagger, äro till antalel helt få, och utgöras de alil efter slaggernas kemiska sammansättning av: olivinmineral, åkermanit-melilith-gehlenit, augit, hexagonalt Cabisilikat, stundom wollastonit, mycket sällan enstatit, glimmer och kalkfältspat, det sura ’emaljmineralet’ samt dessutom spinell, monosulfit, apatit m. fl.
De svenska slaggerna från sur bessemer och martin karaktäriseras sårskilt av mineralen rhodonit eller mangan-pyroxen (Mn, Fe, R)2 Si2 O6 och tephroit eller mangan-olivin (Mn, Fe, R)2 Si ()4.
* Om de i slaggerna ingående olika mineralens spec. och latenta varmen se Vogts uppsats J. K. A. 1905.
** Om slaggers av sammansättningen beroende kristallisationsforhållanden J. K. A 188Ö sid. 232, Die Silikatschmelzlösungen, Christiania 1903, d:o d:o 1904 och Teori för smält slagg och om slaggernas kaloriska konstanter J. K. A. 1905 sid. 1—106.