JÄRNETS UTBRINGANDE UR MALMEN
371
martin- säväl som bessemertackjärn blåstes nämligen med i regel något nödsatt gång.
De två provens å bessemerslaggen olika sammansättning giva dessutom anledning till ett annat påpekande, och det är vikten av att taga ett prov i rätta ögonblicket vare sig det gäller slagg eller tackjärn. Skall man taga ett gott prov, så bör man taga provet å tackjärnet mitt under utslaget, och provet å slaggen skall tagas av en slaggtapp-ning mitt emellan tvenne utslag, ej mitt emellan första och sista slaggtappningen i en utslagsperiod. Vid ett exporttackjärnsbruk iakttog man ej detta vid tackjärnsproven, utan ingenjören tog vid varje utslag prov av det först framrinnande tackjärnet. Svavelhalten var garan-lerad. Proven visade rätt halt, men generalprov av heia sändningen, taget i England, visade för hög S-%. Bruket fick plikta. Det först utrinnande tackjärnet är det, som efter ett foregående utslag först bildas. Det har ett tjockt slagglager att passera droppe för droppe i stället. Det renas av det tjocka slagglagret bättre från svavel än det tackjärn som bildas strax före ett utslag, då helt tunt slagglager finnes. Av samma anledning håller det först utrinnande järnet mera kisel och mangan och något litet mindre kol. Kisel isynnerhet och mangan delvis reduceras nämligen ut av det bildade tackjärnets kol.
D. Pipans förvärmande och påblåsningen.
När masugnen skall sättas i gång, så inmuras slaggtimpeln eller insättes slaggforman, om det ej gjorts förut, och härpä insättas bläster-formorna och inriktas noga i den ställning, man vill hava dem. Detta tillgär så, att det förut vid ställets iordningsrammande omnämnda träkorsel ånyo placeras på kransöppningen och lodet nedhissas till närheten av ställbotten. Man insätter så de med eldfast bruk väl kringsmetade formorna i sina muröppningar och riktar dem vanligen så att, när man ser mot en utanför motsittande forma hållen lamp-låga, lodtråden synes skära den formas öppningar, man riktar, mitt itu. En del masmästare rikta dock formorna några tum åt sidan om lodtråden för att få dem att blåsa, som man sager i »spiral» eller »virvel» för att ej blåsterstrålarna skola »mota» varann utan gå längre in i kolmassan. Vanligen inriktar man även formorna så, att deras axel-linjer ligga horisontellt, men finnes väl ännu en och annan masmästare, som låter dem luta 2 å 3° nedåt inåt. Härefter fastkilas formorna och bruksinetas det sen väl runt omkring dem.
På kransen lägges tvenne uppsattningsmålet täckande hällar (täck-hällarna) i mitten försedda med ett hål omgivet av en sandränna, i vilken ränna ett skorstensror placeras. Mellan hällarna och uppsätt-ningsmålet smetas med bruk.
En ugn uppföres så utanför järngatan, genom vilken ett järnrör