376
JÄRNETS METALLURGl
E. Godsmængdens avpassande och fördelning samt arbetet på kransen och i kolhuset.
a. Vid träkolshytta.
Kolhuset. Som träkol synnerligen lätt suga till sig vatten, böra de aldrig förvaras under har himmel. Dämmas milorna på östgöta eller sörmlandssätt, låter man dem vara kvar i milan tilis före kommer, så de kunna köras från milan direkt in i brukets kolhus, rives och släckes milan har man vid densamma av gärdsle och granris eller spånlammar rest upp ett skjul, vari de få ligga tilis de köras frani. Vid bruket skall finnas tillräckliga kolhus för det kolkvantuin inan kan på en gång hava att förvara, ty i s. k. bäddar ute på bruksbacken fara kolen synnerligen illa, ej blott genom att de vid regnväder bli fuktiga — ja ibland genomsura, utan inträffar därefter frost och kyla frysa de dessutom delvis sönder och bli lösare samt få ännu större formåga att magasinera fuktighet. Kolhusen byggas ofta med lutande viiggar för att minska kolens tryck mot dessa och böra alltid förses ined langt utskjutande takfall så alt vid blåst vatlen ej yr in inellan springorna i väggarna. Det är nämligen bäst att hava glesa ytterväggar i kolhuset, så att luft kan komma åt att spela in och verka torkande, men än bättre att ha huset indelat i fack på så sått, att på varje eller varannan stolprad spikas i horisontal ställning slanor, hakar eller bräder på båda sidor och helt giest, så att torkluft kan komma in även i kolmassan. Golvkanaler i likhet med dem som användas vid en del utländska stenkolsupplag vore nog även av god efTekt. Längs efter kolhusets ena långsida bör kolkorgbanan löpa med våxelspår in till de olika facken och bör man alltid anordna hängbana — helst linbana, då det ju till dels är slöseri med kraft att for varje uppspelning av kol till masugnskransen även behöva spela upp en korgarna upp-bärande plan vågn eller ett tungt underrede. Dock dessa anordningar tillhöra ämnet bergsmekanik. Kolbanorna för de inkonunande kolen förläggas högt upp, helst i Lvå nivåer, så all de forsi inkorn-mande kolen ej genom för högl fall slås sönder.
Kan man vid kolens ankomst till kolhuset sortera dem efter deras kvalitet i olika fack, så att man får torra kol, mindre fuktiga och sura skilda åt och likaledes få dem skilda i torrfuru-, mil-, sågverks-, barr-veds- och lövvedskol, så är det så mycket bättre och underlättar för ingenjör och masmästare i betydande grad besvaret med att hålla jämn masugnsgång och framställa rätta tackjårnskvalitén. Därvid er-fordras dock att kolemottagaren är en pålitlig karl med god oindömes-formåga, men det är ej bortkastade penningar att betala en duktig sådan premier för god gång i masugnen!
Vikten av att kolens kvalitet noga observeras och vikten av kol-