JÄRNETS UTBRINGANDE UR MALMEN
377
fatningsarbetets noggranna skötsel belyses bäst av den gamla bruks-regeln: hyttingenjörns första promenad var dag skall gälla kolhuset. Händer så nog, att han ibland mäste gå dit flera gånger på dagen!
Då kolen skola fatas i de från kransen nedkomna tömda kol-korgarna, så dels befrias de i möjligaste mån från stybb samt sorteras i 2 å 3 grovlekar, varjämte bränder och för stora ko) utplockas. Sorteringen sker i s. k. kolrissel (vilkas närmare beskrivande tillkoni-mer ämnet bergsmekanik). Stybben — det finaste — är ett vanligen och isynnerhet vid skogskol sandrikt avfall, som ej är lämpligt upp-sätta på masugnen utan i stället användes till andra åndamål såsom kalkbränning, glödgningsugnar, tillblandas stenkol i generatorer till förhindrande av slaggrusbildning, för pudrettberedning o. s. v. Den något grövre sorken åter medtages till kransen och bör dar placeras ovanpå den övriga kolsättningen. Använder man hara en kolkorg, rymmande hela saftningen, så fatar man den olika allt efter som den-samma tömmes i uppsättningsmälet genom a hottens öppnande eller b genom korgens omstjälpande. Ordningsföljden i fatningen blir i de två fallen:
a grova kol, småkol, sork, bränder och mycket stora kol, b sork, småkol, grova kol, » » » » »
Varför i båda fallen bränder och mycket stora kol läggas överst är för att de, vare sig uppsättningsmälet är öppet eller ej, behöva placeras på visst sätt i detsamma och därför av uppsättaren av-plockas korgen vid uppkomsten till kransen och nedkastas dar de böra ligga. Som en masugnspipas kärngods — genom malmens vid ned-sjunkandet rasande inåt — vill bli för tätt, så böra bränderna sättas i mitten, men detta iakttages vanligen ej. Mycket stora kol åter böra sonderslås. Kunde man redan i kolhuset utan alltför stor avstybbning krossa de grövre kolen, vore det vid våra sligrika beskickningar nog välgörande på så sätt, att sligen sen ginge mindre fort ned genoin pipan och kunde uppsättas i större kvantitet, förutsatt forstås att masugnen har blåsmaskin som duger för den då mera täppande beskick-ningsniassan. De amerikanska träkolshyttornas kol äro små och mindre stybbefria än våra.
Att de fosforfriaste kolen sparas till det fosforrenaste tackjärnet faller av sig självt.
Uppsättningen. Den rostade malmen uppspelas på hyttkransen och fördelas dår i olika slag var och en i sitt bås och böra dessa bås i iikhet med malmbåsen i rostugnshuset hava lutande botten, så att uppsättaren, då han tager ut en viss malmkvantitet, får proportionsvis lika mycket mull som styckemalm varje gång. Båsens bottenmynning placeras så, att malmen kan rakas ned i malmskopan, vilken i sin tur hänger på lagom handhöjd över kransgolvet (0,7 5 m). Skopan hänger i en pyndarvåg, vilken löpande på trissor lätt kan röras fram och