JÄRNETS UTBRINGANDE UR MALMEN
3 SS
frän densamma bortgående gaser, vilket däremot är händelsen om jag försöker åstadkomma motsvarande värmeökning medelst inkastande av mera kali luft. Gasstrømmen går i förra fallet mindre snabbt i pipan och beskickningen hinner bättre upptaga den mindre gaskvantitetens överskottsvärme. Man fann ock att genom införande av varm-bläster de bortgående gasernas temperatur sjönk. Varmblästern ökar ställtemperaturen, vilket i sin ordning befordrar järnets slutreducering, ger således lättare järnfri slagg.
Numera arbeta vi alltid med mer eller mindre uppvärmd bläster och reglera blästerns temperatur efter förhandenvarande behov.
Höjning i blästertemperaturen utan någon annan ändring vare sig i drivning, malmning eller limprocent medför:
l:o ökning i tackjärnets kisel- och manganhalter genom att temperaturen blir högre i stället och högre temperatur befordrar dessa ämnens utreducerande ur slaggen,
2:o ibland någon minskning i tackjärnets kolhalt, ty kiselns utreducerande sker uteslutande, manganens delvis på bekostnad av detta kol, men oftast motväges detta genoin att den varmare blästern medför, att järnet färdigreduceras högre upp i pipan och får längre tid till kolbindning,
3:o tackjärnets svavelhalt minskas genoin att varmare slagg verkar mera svavelrenande än kallare slagg av samma sammansättningr
4:o reduktionen blir fullständigare, järngrön slagg ljusnar eller blir vit, glotter och kok upphöra, om temperaturhöjning av betydenhet kan göras, och glottrande formor rensas från nasbildning,
5:o om gången förut varit krävjande förvärras kravet, slaggen blir färglös, formorna snora ännu mera och kravnas bildas på dem, samt kan kravet då overgå till försättning, som vid några hyttor skett. Då bör man i stället tillgripa kali bläster och stoppa in malmbitar genoin formorna,
6:o det utrinnande tackjärnet och slaggen ha högre temperatur än förut och avgiver det förra mindre mängd gnistor.
Sankning i blästertemperaturen medför forstås motsatta verk-ningar.
Om åter samtidigt som blästertemperaturen höjes ingen ändring göres i blästerns pression eller om ej större tättor eller formholkar insättas, så blir följden genom blästervolymens ökande av varmen, att mindre bläster inkommer genom formorna, och då blir drivningen mindre samt motverkas en del av det, som eljes skulle genom tem-peraturökningen vinnas.
Om man ökar blästertemperaturen för att spara kol, så uppsätter man samtidigt mera gods per sättning kol, och tager man då füllt ut vad man kan, sä inträffar, att tackjärnets halt av kisel och mangan