JÄRNETS UTBRINGANDE UB MALMEN
X
3:o. Som koksen ger högre ställvärme, erhåller man med den under liknande forhållanden i övrigt eil kisel- och manganrikare järn.
4:o. Som dels järn har lättare kolbinda sig i beröring med del lösare Iräkolet än' med koksen, dels koksen hefordrar kiselreduktion på bekostnad av tackjärnets kol, haller i rege) träkolsjärnet mera kol än koksjärnet.
5:<>. Magra slenkol hava använts i Skottland och antracit i Eörenta Staterna och användas ännu då delta skrives faslån i mindre utsträckning, de täppa mer än koks, fordra därför starkare blåsmaskiner saml inedföra mindre produktion och användas därför ej, dar koks kan för rimligt pris skaffas.
1. Vid koksmasugnarna avvikande forhållanden.
Koksmasugnars fyllande och påblåsande. I ställel inreses och in-lägges först torr ved Lill c:a 1 m över formorna,* varefter sä mye.kel koks utan malm påfylles, som ungefälligen motsvarar 4 ton per 100 m8 ugnsrymd, varjämte koksen blandas med så mycket kalksten, som behövs för förslaggandet av dess aska eller c:a 1,5 kg kalksten per kg aska. 1 regel uppsättes även masugnsslagg, då, om denna är mycket basisk, kalken kan minskas eller alldeles borttagas, och eljes uppsättes forsi mindre men sedan så mycket kalk och slagg, all de i vikl äro nära lika med koksen. Genom delta sätt erhåller man genast i blåsningens början god helta i understallet och etl varmt slaggbad, vari det första tackjärnet ej stelnar. Sedan börjar man med svaga malmpåsattningar — jämte forstås nog med kalksten — vanligen 5 a 6 sättningar med ‘/s av füll sats + masugnsslagg, sedan 5 5 6 med halv malmsats o. s. v., och allt efter som malmningen växer minskas den uppsatta slaggmängden i motsvarande grad. Koks och gods nedhissas i korgar och utbredas (allt efter som de nedkomma) av arbetare, som förut nedhissats till ställbotten genom uppsattningsmålet, vilket under hela fyllandet hålles öppet, d. v. s. genom alt dess kon och tratt upp-hissats och forts åt sidan. Sedan fyllningen är färdig, insättas nere i ställel möjligen felande stenar, kylvatten påslappes i formorna och i övriga kylda delar, det slutna uppsättningsmälet nedhänges på sin plats och tälas, och slutligen eldsättes ugnen nere i ställel.
Elt något avvikande förfaringssätt förordas av F. W. Lürmann:** Man uppbygger först en lilen flamugn utanför utslagshålet eller ock forvarmer man lindrigt genom inställande på ställbotten av koksgrytor under tiera dagar tilis ytlre murytan kännes håndvarm. Darpå in-muras bläster- och slaggforma, utslagshålet fylles med lösa tegel och fyllandet börjar.
* Beskrivning av Ledebur.
* * S. u. E. 1909 sid. 203.