JÄRNETS UTBRINGANDE UB MALMEN
39 3
taekjärn, och inseende det oekonomiska i det gamla påblåsningssåttet försökte han korla av påblåsningstiden, samt gick djärvt ned till 21/» (iygn mellan blästerpäsläppning och fullmalmning. Några timmars glotter och kok inträffade, inen överfördes skickligt i jämn och god hyltgång, som sedan fortsatte hela blåsningarna igenom. Hans exeni-pel loljdes så småningom av alil llera hyttkarlar, om ock få vågade gå füllt så radikalt till väga, och nu utgöra de gamla, långsamma på-blåsningarna sällsynta undantag och leva egentligen kvar blotl vid vissa kvalitejärnshyttor, dar man är rädd för förändringar i sitt järns »body».
Glotter och kok kunna emellertid inträffa, som vi antytt, även av andra orsaker, lösare eller surare kol, i rostningen sämre uppoxiderad malm och fel i varmapparaten. Så fort man ser att ändring i gangen lenderande till kok inträffar söker man strax höja blästertemperaturen. Är del ej under påblåsningen ulan under full gång, så söker man tå uppsatta några sättningar torra, lasla, välkolade kol och minskar så på godsmängden i av erfarenheten päbjuden grad. Vid kok, då slaggen står och slår framför formorna hindrande biastern komma in, får man Iran den kokande hyttan emellertid föga gas. Har man vid ett bruk mer än en hytla, bör man därför ha kopplingsrör mellan gasledning-arna, så man kan till den krånglande hyttans varmapparat få gas från den välgäende, eljes får inan hjälpelda med brander och torr ved i apparaten eller i nödfall avstänga gasledningen till rostugnen och hålla den varm med vedeldning, tilis man hunnit få ned beskicknings-ändringen i stallet och därmed Ialt god gång och nog med gas igen. Ser man att kokel hotar bli för häftigt, får man rent av sätta upp lomsättningar — flera eller liirre alli efter kolens beskaffenhet och så på de följande sättningarna kanske till och med gå med avsevärd malmminskning, liils pipan fått normal varme igen. Den pösande slaggen får man, om den ej vill självrinna, pumpa ut med krok, och iir då bäst genom slaggformans eller timpelns uttagande skaffa stor öppning åt den att llyta igenom. Slaggtappningsarbetet är då synner-ligen svårt för folkel; yr och stänker, som slaggen gör, och är del då gott att, som i utlandet, flerstädes brukas ge hyttarbetarna, som hålla på härmed, skyddskläder av asbest med glasförsedd asbestskärm för ansiktet. Kan man blott hålla på liils tomsättningarna komma ned, så skår hyttan upp igen, även om den varit alldeles försatt av stelnat järn och slagg under formorna. Vid en hytta i Dalarne, dår en upp-sättare av illvilja mot måsen åstadkom försättning genom all ell helt nattskift göra dubbla malmsättningar, grodde både ställe och timpel-öppning igen, men man log ut ena forman, kit den smälta malmen ty slagg var det ej längre — rinna ut genom formöppningen dar och blåsle genom den andra forman med füll maskin, tilis tomsättningarna nedkommo, samt hade efter tre dygn stallet uppskuret och hyttan skaplig gång igen.