i
JÄRNETS METALLURGI
Som vi redan sett, kan ett masugnsställe bli igensatt även av för nödsatt gang och då av grafittjockt järn, och ha vi då även sett atl man bör söka bola det med kali bläster, mera malm på kolen och malminstoppning genom formorna. Detla fall är dock svårbotligare än det andra. Då är bra atl ha komprimerad syrgas att tillgripa, som ävenledes gör utmärkt effekt vid lindrigare fall, till exempel vid av järn fullstelnat utslagshål. Syrgasstrålen, som riktas på det glödande järnet, förbränner då både det och grafiten, och järnoxidoxidulen, som bildas, är het och lättflytande.
Ett ställe kan gro igen även så småningom genom grafitansamling på ställväggarna, om gången hålles nödsatt och beskickningen är inanganhaltig. Järnet mättar sig då elt stycke ovan formorna med så mycket kol som det i därvarande höga temperatur formår lösa. Neri stallet under formorna råder lägre temperatur, järnet svalnar dar något och orkar då ej längre hålla så mycket kol bundet utan avskiljer en del som större och mindre grafilljäll, vilka uppflyta genom slaggtäcket, fattas av den kringvirvlande gasstrømmen och fastna mot ställväggarna, bildande på dem en allt tjockare fäll eller beklädnad. Denna, som kan bli fotstjock och mera, verkar hämmande för beskickningens jiimna nedsjunkande och till mera mottryck för blästern, och är då bast all når man marker det — for några dygn stålla om forhård-satt beskickning, då det nu sig ovanför formnivån bildande kol-fattiga järnet kolbinder sig med grafiten och skär ställväggen ren. Därvid användes stor mursättning.
b. S k ul 1 n i n ga r, även h ä n g n i n ga r kallade, kunna orsakas av åtminstone tre olika orsaker:
l:o. Den förr oftast förekommande som bestod i att malm på någon sida av pipan kom helt och hållet oreducerad eller ock endast föga reducerad ned till en nivå i pipan, dår temperaturen var så hög, all den började mjukna och slagga. Som masugnsmuren hår liksom för resten överallt vid jämn gång var något kallare än de uppström-inande gaserna, fastnade de närmast muren nedgående sega malm-bitarna vid densamma. De bildade då ett — att börja med tunt lager, bakom vilket muren ytterligare avkyldes, i sin tur verkande kylande på malmpåfåstningen, denna stelnade fast, vid den faste ny smetig malm och så gick del vidare, så att efter en lid satt en ordentligt hopsintrad massablandning av malm- och limstycken samt in-bakade ko]bitar fast på delta ställe, vid muren bildande hylla, och på vilken lutande hylla alltmera malm fastnade. Kolstyckena, såsom lösare, revos sonder mot densamma och giedo till större delen med ned. Nar då således mera kol i stället förbrändes än som motsva-rade nedkommande malm lick man kravgång, tilis skullbildningen blev så stor, atl den rent av uppbar beskickningen i allt längre tids-moment. Under »skullen» uppstod tomrum i det beskickningen sjönk undan dar nedanför, så kom ett litet ras förbi skullen och i uppsätt-