JÄKNETS UTBR1NGANDE ÜB MALMEN
395
ningsmålet blev en plötslig sjunkning, ej så stor all börja med, men allt efter som skullen växte lili inåt pipans mitt, blevo tomrummen under den större, rasen för var gång även. Vid rasen kom malm för tvärt och oreducerad ned i stallet, då blev dar en lid glotter eller kok, följt av nytt krav, när beskickningen på nytt hängde på skullen. Om anhopningen ej hade mycket stor bas, så hände, att klumpen blev så Lung, att den bröt sig lös under ovanförvarande beskicknings tryck, brytande ined sig bitar av tegelmuren, sjönk ner lill stället, på nytt kanske fastnade i dess förträngning, tilis den av hettan mjuknade och segnade ned i detta, därvid tillställande ett våldsaml kok. Del ställe av muren där skullen setat var naturligtvis kallt, nu tillkom, att del till var skrovligt genom del urbrutna tegelskärvet, nya segn malmbitar fastnade genast och ny skulle bildade sig hastigare än förut och på än bredare bas och så fortgick det i upprepade perioder med för varje gång allt svårare yttringar. Ursprungliga orsaken var som sagt oför-siktigt malmhopande på någon sida av pipan. Uppsättaren hade slarvat, av slöhet eller lättja satt upp mera på ena sidan (vanligen närmast malmbåsen å kransen). Utgjordes beskickningen huvudsakligast av torrstenar blev det i alla fall inga skullningar av, bara grönrandig slagg eller glotler vid den forma, över vilken för mycket uppsatts, men innehöll beskickningen ofullständigt upprostade malmer med svarta bergarter eller malmer med lättsmälta silikat, granater o. s. v. och isynnerhel mycket fattig malmmull, så uppstod givet skulle. Kunde man av den nedkommande skullen sluta sig till på vilken sida bildningen förefanns, lyckades man ibland bota den med att taga bori malmen på den sidan, tilis muren där hunnit få normal temperatur, eller ock ändrade man mursättningen saml slutade upp med att upp-sätta inullig eller lättsegnande malm. Ibland hjälpte emellertid ingenting, utan man måste blåsa ned och fick då i den nedblåsta och eljes tömda pipan se var hyllan suttit eller ännu salt kvar. Då Hammarby inasugn för upprepade skullningars skull 1886 måste nedblåsas, upp-sattes som vanligt på sisla sättningarna några Ion grovslagen kalksten till gassamlande cylinderns skydd under nedblåsningen, och då denna kalkslen nedkom till formorna avslogs blåstern och pipan fick svalna. Sedan utrakades en vecka efteråt den brända kalken, inen när man fått ut densamma fick man kroka ut även en stor massa kolstycken och gods, och när man äntligen fått ut alltsammans och kom in i pipan, på vårs ställmur man tagit hål, salt i stallbandsnivån en mer än halva pipans horisontalarea fyllande skulle av flera tons vikl. Under densammas bas fanns en stor murspricka, varigenom sandfyll-ningen inrasat lämnande tritt lillträde för luften, som inkommit och förbränt kol därvid givande upphov till malmsmäjtningshetta när-mast ovanför och så åstadkommande skullbildning. Se plansch LVII fig. 1.
Med den mycket omsorgsfullare uppsättning, som under de sista