JÄRNETS UTBK1NGANDE UR MALMEN
397
komma de där förstörelse av den bildade stacken; kolen förbrännas samt slagg och järn ursmälta. Då vidare de vid kolens förbränning bildade gaserna icke inera ined samma lätthet kunna komma uppåt och undan, stegras hettan i understället mer än eljes, och ett nöd-sattare tackjärn erhålles. Slutligen fortskrider stackens förstörelse därhän, all dess övre ända, som mer eller mindre högt upp i stället bildat ett valv mellan väggarna (se pl. LVII fig. 2), icke mera formår uppbära den därpä tryckande godspelaren, utan nied denna instörtar i del uppkomna tomrummet och således giver upphov ål en plötslig sjunkning i uppsättningsmälet, vilken kan variera från en obelydlighet till en 50 ä 70 hl ål gangen. Efter ett sådant ras packa sig mahn och kol åter tätare i ugnens mitt, och gaserna drivas igen mol ställ-väggarna, så att feiet i hyttgången snart åter upprepas. Efter fallan-det uppstår eil hårdsatt tackjärn. En sådan mer eller mindre ojämn hyttgång kan envist hålla i sig, synnerligast om hyttan, såsom för framställning av smidestackjärn, måste hållas hårl malmad, och del kan se mörkt ut att bliva av med densamma, men så vitt icke felet härrör av otjänlig alltför trögsmält beskickning, så förändrar sig hyttgången liil ett bättre, så snart man ökar mursätlningen, vilket gärna kan ske med 10% av samma smältgods åt gången, och varmed man bör fortsätta, tilis malmras icke längre synas framför formorna.
Genom ökad tnalmning efter muren tvingas gaserna mer mol pipans mitt och verka där upphettande, så att pipans kärngöds be-hörigen smalter, varigenom sintrande stackar och därav härrörande valv mellan ställväggarna icke längre kunna bildas. Och genom det ined malmningen ökade trycket på godset ulmed ställväggen samman-pressas också kolen närmast över och invid formorna, så alt biastern icke formår åstadkomma så stark rörelse bland kolen, utan endast silar sig in mellan dessa, som då ligga relativt stilla. Men när kolen ligga stilla och tätt packade, kan icke malm från ställets högre be-lägna delar osmält nedskakas för formorna, och malmens produkter tackjärn och slagg neddroppa då ordentligt och gången är klar och ren.
Tholander godkänner ej såsom skullningsorsak några lossnade rusbildningar.
Mursättningens storlek, sager han, skall rättas eiter: pipans in-vändiga profilering, så att ju tvärare dess vidgning från kransen nedåt är, ju större mursättning; pipans höjd och diameter, så all ju större dessa äro ju större bör mursätlningen Lagas; pipans väggtjocklek, i del all mursätlningen kan lagas större vid tjock- än vid tunnmurade masugnar; beskickningens olika lättsmältlighet eller minsta mursätlningen vid de mest lättreducerade beskickningarna; beskickningens olika specifika vikt, d. v. s. större mursättning ju högre denna är; beskickningens grovlek, större mursättning vid grövre gods; dessutom skal] mursätlningen hållas större, ju finare och mera täppande kolen