412
JÄRNETS METALLURGI
och järngata. Härpä utkrokas genom timpelöppningen eller slaggform-holkens hål (om slaggforma användes borttages den) möjligen innanför varande slaggrusor och emol de dar framdragna kolen packas väl ined tät sand. Tättorna borttagas. Formorna rensas väl och igen-sättas därpä med sega pluggar av en massa sammanknådad av “A sand och */4 eldfast obränd lera. Spjällen i gasledningarna igenslås. Om slutet uppsättningsmäl användes, och dämningen göres för läng tid, är bäst upphissa och bortflytta det. Täckhällarna päläggas och smetas runl om, men skorstenshålet i mitten lämnas öppet etl dygn framåt. Om då ur detsamma endast avgår en sakta gasström av vattenånga och Ijära luktande destillationsprodukter, är pipan tät, och man behovet- blott ösa upp sandhögar framför utslags- och timpelhål, samt hälla ned sand mellan formorna och plåtskarmar, som man fastsatt framför formbrosten. Fortfar åter en lang skarp låga att uppstiga ur täckhällarnas skorstensöppning, så är pipan otät, och man får då söka la reda på, var otätheten förefinnes. Har man tjockmurad pipa med sandfyllning men med frilt ställe, är det troligt, att sprickan beiinner sig nere i ställ- eller rastmuren. Man för då runtom densamma utanfor varje fog en oljelampa med lång låga, och dar man ser, att lågan suges inåt, har man spricka, som det gäller väl täta med tunt bruk berett av pulverförmig sand och litet lera. Man ritar ett krit-streck vid var upptäckt springa, ly del händer, all man måste upp-repa proceduren. Vid tunnmurade masugnar — isynnerhet de utan sandfyllning, men även vid de grovmurade — får man så gå på med undersökningen, tilis man på gasstrømmen igenom täckhällarna ser, att pipan är tät. När så destillationsgaserna avgått, murar man igen hålet i täckhällarna. Exempel på under år 1909 lyckade dämningar se tabeli LXXII.
Som vid 1909 års dämningar visade sig, att de fiesta masugnarna hade otätheter just nere i stallet och upp utefter rasten, torde vara skål, dar man har tillgång till gamma! vrak-tunnplåt att låta folket uppsätta en mantel av sådan upp utefter ställe och rast och fylla emellan med sand, ty att täta med smet går långsamt och måste dag för dag förnyas under forstå tiden, om ej nya sprickor skola bildas.
Rostugnen är det bäst helt enkelt låta kallna och sen vid pådrag-ningen igen varmelda genom vedinläggning i gluggraderna, tilis gas kan påslappas.
Från en mängd masugnar ha vi från 1909 fått redogörelse för huru dämningen för sprickbildningars skull misslyckades. Huru man fann, alt alla tomsättningarna brunno undan, och huru man i dessa bekymmersamma tider måste draga på igen för att få nya tomsätt-lungar att gå ned och foreta nya dämningar, tilis strejken ridits ut. Den reds ut, utan att en enda svensk masugn — det jag kunnat finna — behövde rivas ur för ny omställning och påblåsning, tack vare de svenska ingenjörernas och några trogna gamla hyttarbetares dödsförakt