TACKJÄRNETS RAFFINERANDE OCH FÄRSKANDE
421
Som denna oxidering aldrig drives så långi, alt allt kol bortskal-fas samt densamma forsiggår från jarnforemålets yta inåt mot kärnan, så kan ej förekommas, alt den färdiga varan kommer alt i sitt gods hava en mer eller mindre ojämn sammansättning med i ytan mindre och emol kärnan tilltagande kolhalt, varjämte kan förekomma, all tnedan den i del närmaste slutfärskade ytan entlast innehåller spår av kol och delta som kemiski bundet, kärnan kan hålla kol både som grafit, temperkol och som kemiskt bundet. Allt detta gör, att det färdigbehandlade godset ej kan besitta samma seghet och slyrka som det jämnare, smältfärskade järnet och stålet, men tör vissa ända-mål är del dock füllt användbart, och som det därvid ställer sig vida billigare i tillverkning, användes del i mycket stor skala. Dock ej glodstålet, ly detsammas tillverkning har helt och hållet upphört.
a. Glodståtsmetoden.
Denna metod alt göra stål, som uttänktes av professor P. Tunner i Leoben, och som av honom infördes vid Steyermarkska järnverk, bestod i att gjuta det ur masugnen utrinnande manganhaltiga, av steyriska spatmalmer beredda talkjärnet i sandformar, så att det er-hölls i stänger av 66 X 15 nun genomskärning. Dessa stänger inpac-kades sedan i vanliga stålbrånningsugnars cementkistor lagervis med pulver av blodstensmalm eller ock i del oxidrika malmpulver, som erhölls vid spatmalmernas retning. Kistorna voro murade av sandsten. Varje ugn innehöll 2 kistor så stora, att på en gång kunde i ugnen färskas 60 Ions stänger. Såsom brännmaterial använde man dålig brunkolssork, som forbrøndes i en Siemens generator med trapp-och planrost, och bränningstiden utgjorde 21/»—3 månader saml ined-förde per bränning en bransleåtgång av 300 tons dock så gott som värdelös brunkolsstybb eller 5 Ions bränsle per ton stål. Efter brän-ningen befriades stängerna från den vid deras yta fästande mahn-skorpan, vilken under branningen delvis reducerats av tackjärnets kol, varefter de avslogos i stycken, sorterades efter brottutseendet i olika hårdhetsgiader och dårpå omsmältes i degel.
Metoden ihjälslogs så att saga av den strax eller iramträdande bessemermetoden, som tilldrog sig allt intresse, och möjligt tir ju, att den aldrig kommer att leva upp igen, men denna läroboks för-fattare kan dock ej underlåta att undra, om ej de ständigt stegrade bränsleprisen och arbetslönerna kunna göra det önskvärt, att vi hår i Sverige gjorde åtminslone etl försök att åter sätta liv i densamma. Vi hava här i landet en nrångd masugnar, som tillverka exporljärn för ståltillverkning i utlandet. Från dessa masugnar kunde man, om <le forsågos med bränslebesparande varmapparat, bekomma füllt ut nog med gas till uppvärmning av Hera brännugnar ordnade i ring-ugnssystem. Toge man ej till brännugnsanläggningen alltför stor,