ForsideBøgerJärnets Metallurgi

Järnets Metallurgi

Forfatter: Odelstierna

År: 1913

Forlag: Albert Bonniers Förlag

Sted: Stockholm

Sider: 720

UDK: 669.1

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 992 Forrige Næste
422 JÄRNETS METALLURGI skulle man även kunna fa gas över till hjälp vid gjulstålsugnarna, som dock ej, som förr, skulle vara degelugnar utan martinugnar, eller dar man så hava kunde elektriska induktionsugnar av Röchling-Rohdenhausers eller annat gott system. Arbetslönerna bleve obetydliga, ty att formå upp och sedan ned-packa stängerna i kistorna kunde ske med maskinhjälp. Varmet vid bränningen hade man gratis. lillsynen av ett helt ringugnssysteni tagei en man per skift i anspråk, vilken dessutom troligen kunde medhinna att i inaskinklipp avknäcka och sortera de brända stängerna. Det noggrannaste arbetet kunde skölas av gamla pålitliga gubbar, del mindre noggranna av pojkar. Finge man sedan nedsmälta produkten i elektrisk ugn, så producerede man av gott tackjärn ett fint verktygsstål, ty här i Sverige är det så, all: l:o Vi kunna åstadkomma ett tackjärn med så låg fosforhalt, att därav utan fosforrening kan beredas världens finaste stål, 2:o Vi kunna, tack vare våra utmärkta rostugnar och våra trä-kol, erhålla detsamma svavelrent om ock ej svavelfritt och med hjälp av den låga manganhalt, varmed vi borde forse tackjärnet vid denna tilltänkta melod, (inge vi ett i det närmaste svavelfritt stål i induk-tionsugn eller regenerativ degelugn 3:o Materialet bleve gasfritt eller i del närmaste gasfritt. 4:o Man finge ett för syre rödskörfritt stål även av tackjärn med mycket obetydlig manganhalt Huru skulle tackjärnet för denna fabrikationsari blåsas och huru skulle del vara sammansatt? Jo, enligt forfatterens mening bör del hlåsas med möjligast hårdsatt men ren gång, så alt den kolhalt det sedan gällde borttaga vore den minsta möjliga. Naturligtvis betydde det mindre, om de erhållna tackjärnsstängerna vore blåsiga, eftersom de i alla fall efter färskningen skola omsmältas. En vi s s om ock låg manganhalt bör malmbeskickningen hålla. För att få denna vid hårdsatt gång inreducerad, bör hög blästervänne och basisk slaggsammansättning användas. Därigenom hindras ock att för mycket kisel ingår i tackjärnet. Om för mycket kisel inkom-mer, så kan tackjärnet komma att hålla grafit, och detta skulle sedan fördröja den påfoljande nedfärskningen lili stål. För mycket mangan bör ej heller få ingå, ty som mangankarbiderna stärkt hålla kvar sitt kol, skulle även därigenom färskningsprocessen utdragas på tiden. Något mangan bör dock tackjärnet hålla, ty låt vara att denna mangan till åtminstone god del oxideras till MnO under torrfärsk-ningen, skulle dock den andra ej oxiderade delen hindra syreupp-tagande under nedsmältande i regenerativ degelugn, eller rena från det syre, stängernas ytlager bandit, och både den ej syrsatta och den syrsatta manganen skulle med hjälp av kvarvarande kol i en elektrisk induktionsugn verka slutligt svavel- och syrerenande.