ForsideBøgerJärnets Metallurgi

Järnets Metallurgi

Forfatter: Odelstierna

År: 1913

Forlag: Albert Bonniers Förlag

Sted: Stockholm

Sider: 720

UDK: 669.1

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 992 Forrige Næste
*32 JÄBNETS METALLURGI ingölen samt löras till pulseriel, där de större kunna rensas med sand-hläster, niedan de mindre befrias från gjutskorpan antingen i puts-truminor eller, om de äro för sköra och små eller sandskorpan sitter för fast (för att för lättsmält formsand använts), i betningskärl, där soni betningsvätska vanligast användes utspädd svavelsyra (.1: 30) eller inera sällan utspädd fluorvätesyra (1 :50). Den senare är dock farlig för arbetarnas ögon, andedräktsorgan och händer och bör därför användas under iakttagande av yttersta försiktighet. Den är så till vida bäst, att den ej loser något av järnel utan blolt sanden och giver godset en vacker yta. De rengjorda pjäserna synas och putsas härefter noga för hand samt föras därefter till aduceringsavdelningen. De maste nu ute-slutande bestå av helvitt järn, ly ehuru graflten visserligen även den oxideras vid aduceringen om denna senare drives nog länge och vid tillräckligt hög temperatur, så ger den dock alltid upphov till skört gods alldenstund den utkristalliserar i bladform och dessa blad dels ha en gent emot de små pjäserna rätt avsevärd storlek, dels ordna sig vinkelrätt mol deras yta. Vid dessa grafitfjälls förbrännande uppstå då tomrum, som genom sin form och ställning verka ytterst försvagande på pjäsens styrka mol böjnings- och slagpakänningar. Godset biir ock genom grafitavskiljande vida porösare, än del biir, om motsva-rande kvantitet kol sedan under aduceringsbränningen avskiljer sig som temperkol. Detta lägger sig mera soin mikroskopiskt! runda korn mellan ferritkristallerna, ej hindrande dem från att med avsevärda yt-parlier beröra och adherera vid varandra. Gjutjärnet får därför vid tappningen från smältugnen ej hålla for mycket kisel och bör kisel-halten rättas efter pjäsernas grovlek, så att dessa komma att hålla:* vid pjäser med grövre godstjocklek än 38 mm...............0,4 5 % Si » av halvgrovt gods...............................0,65 » » » för lantbruksmaskiner...........................0,80 » » » » av allra minsta slag............................1,26 » » Sammansättningen i övrigt bör hållas: omkring 2,7 5 % C, högst 0,0 5 % S, under 0,225 % P och ej gärna mer än 0,2o % Mn. Gods med 0,4 o % Mn eller över lönar sig knappast att aducera, så lång tid tager dess farskande.** '1:0. Inpackning och aducering. I aduceringsverket inpackas de gjutna pjäserna i de s. k. adu-ceringskärlen, vilka gjutna av tackjärn äro sammansatta av underst * Se S. u. E. 1906, sid. 162. Disponenten Andersons i Arvika erfarenhet i denna vag torde emellertid vara battre grundad än de utländska författarnas, oeh som jag fått tillåtelse omnämna den, så anföres den här: för pjäser med grövre gods än 20 mm................................0,45 % Si ” medelgrovt gods såsom till lantbruksmaskiner ....................0,60 » » » smågods i allmänhet.................................................080 » allra minsta slags gods...........................................1 25 ;