TACKJÄRNETS RAFFINERANDE OCH FÄRSKANDE
441
regering 1643 från Flandern och landet mellan Liege och Namur in-förskrev en mängd kolare, masmästare, smältare och hammarsmeder samt byggmästare och hantverkare, vilka han mellan åren 1643 och 1650 bosatte vid Finspongs i Östergötland, Godegårds och Skyllbergs hruk i Närike samt Leufstads, Österby, Gimo m. fl. bruk i Uppland.
Tysk- och vallonsmidena drevos i Sverige sedan jämsides utan konkurrens av annan metod till dess att inan även hos oss hörjade försöka införa den i England uppfunna puddlingsnieloden. Alla härdsmidena: osmundsmidet,* tysksmidet, franche comté- och lanca-shiresmidena hava så småningom framarbetats av generationer smeder, puddlingsmetoden åter tämligen snabbt av tvenne uppfinnare, vilkas namn hevarats åt eftervärlden. Redan under Carl I:s tid hade i England skogarna så illa medfarits genom kolning för järnframställ-ningen, all man började inse, alt den engelska järntillverkningen vore dömd alt dö, om ej någon färskningsmetod kunde uppfinnas tillåtande stenkols användande som bränsle. Med energi arbetades ock darpå,*-och många patenter ultogos, men alla hade till resultat blott så röd-och kallbräckt stångjårn, att ingen ville ha det, utan handsmederna hellre köpte av de dyra svenska och ryska Fabrikaten. Sverige isyn-nerhet vann hårpå och blev emot 1700-talets slut världens största slor-makt inom järnhanteringen. För England, som hade stor svårighet skaffa nog med järn till fyllande av bland annat sin flottas och sin armés vapenbehov, blev så ställningen allt mera bekymmersam. Då logo Henry Corth år 1784 och William Parnell år 1787 patenter på atl i reverberugn med stenkol bereda smidbart järn; och så som i J. K. A. 1817 anmärkes, gjordes uppfinningen just i grevens tid, ty samtidigt kom franska revolutionen med dess striders järnbehov och senare Napoleonskrigens järnslukande rustningar i strider och sjöslag. Prisel på smidesjärn sieg därunder till 10 ä 12 fiksdaler hamburger banko per skeppund och den nya metoden sköt därigenom synnerligen rask fart i England och Skottland, men som emellertid mangelen av puddel-verk nu till och med växte raskare än behovet av sekunda järn, sjönk priset å puddeljärn och även avsättningen å svenskt järn med följd, att svenskarna började sälja siti vida bättre järn så billigt, att en mängd puddelverk måste nedläggas, varföre England till den nya hanteringens skydd införde en skyddstull å svenskt järn av år 1809 41/a pund, 1811 — 51/» pund och 1816 niira 6'/a pund per ton, till mycket bekymmer för de svenska bruksägarne. 1817 betalades svenska välljärnet oförtullat med 17 £ 10 sh, förtullat med 24 £ per Ion i engelsk hamn, medan man dar köpte puddeljärnet för 14 å H1/-? £.*** Meloden sköt under skytidstullen ny fart och de bekymrade svenskarna började försöka införa den i sitt eget land, for att om möjligt även
* Taget i nyss nämnd mening, ej det gamla direkta framställandet.
** Se J. K. A. 1817, sid. 93.
*'* J. K. A. 1817, 2 sid. 161.