454
JÄRNETS METALLURG!
orsakar i allmänhet rå och varm härdgäng givande röd slagg och »ettrigt» järn samt tunga smältor, passar därför bäst vid nödsatta ocli »slaggfulla» tackjärnsorter, grundare härdar vid inera hårdsatta. En stor formarea vill ge större avbränna.
En mera stupad forma ger varmare härdgäng, en mindre stupad svalare. En djupare härd fordrar en mera stupad. en grundare en mindre stupad forma. Smal formöppning håller mera hop bläster-slrålen, ger hög temperatur i härden och ett fast järn, bred fördelar mera både blästern och temperaturen och ger mjukt järn. Forman bör helst blåsa vinkelrätt in i härden och aldrig inot arbetsöpp-ningen till.
Storleken av tättans mynning rättas efter formans och lages i allmänhet lika ined den senare eller någol större. Avståndet mellan dem avpassas efter den blästerpression, man vill arbeta med, så atl det tages längre för skarpare bläster än för svagare (vanligen 45 ä 60 mm). Tättan skall ligga väl an, så att den blåser utefter formans hotten, så atl blåsterstrålen ej må bli missriktad.»
Jacobsson indelar tackjärnssorterna saml de i härden sig bildande slaggerna i nedannämnda grupper.
T ackj ä i n e n :
N:o 1. Nödsatt rågående tackjärn med fint askgrått brotl givande en röd, från tunn till tjockflytande slagg och givande ett »ettrigt» otätt och ojämnt järn, samt oftast för stor avbränna. Erhålles i mas-ugnen vid kiselsyrerik beskickning och för nödsatt hyttgång.
N:o 2. Grått tackjärn med tydligen utbildad kristallinisk textur* Kallas** även lagom satt såsom lagom lättfärskat, ger en tunn vit slagg> »racker väl till i vikten», och uppfyller således alla anspråk på ett gott lancashiretackjärn.
N:o 3. Till hälften grått, lili hälften vill tackjärn (halverat), ined del senare partiet vanligen något övervägande, forhåller sig på samma sätt som det foregående och erhålles liksom det, vid basisk beskickning*** och fullmalmad hyttgång med torra kol och välrostade malmer.
N:o 4. Hårdsatt vitt tackjärn, givande dels vit och kvick, dels vit och tjock slagg i härden, lättfärskat och lämnande liten avbränna men ett nijukt liil lortfullt stångjårn. Erhålles i masugnen vid för hårdsatt gång och för basisk beskickning.
Härtill lorde böra läggas:
N:o 5. Helvitt, manganhaltigt tackjärn (ståljarn), givande kolhårda något ojämna smältor (stålåmnesjårn) med relativt hög avbränna och vit kvick slagg. Delta tackjärn blåses vid en del Dannemorabruk
* Tydliga grafitfjall. O—a.
** Förr, ej numera. O—a.
*** Bisilikatslagg. O—a.