464
JÄKNETS METALLURGI
forstås för hög malmning på hyttan. För hög malmning ger ej givet till resultat grön slagg och blåsigt vitt järn. .Jag kan ju öka bläster-värmen, så får jag lält tackjärn i alla fall, isynnerhet om jag gör slaggen någon liten grad surare. Jag får in litet mera kisel i järnet* kanske ock litet mera mangan, men hyttjournalen visar vackerl resultat, tackjärnet biir billigt— och smeden får arbeta kanske ful 11 ut lika mycket s o in förut. Är saken hjälpt med det? Nej, ty hårdslaggen biir surare eller, om manganhalten ock ökats, i alla händelser järnfattigare och ej mera av denna utomordentligt lämpliga sammansättning, som utgör svensk l:ma lancashires förnämsta för-tjänst, nämligen att densamma, huru man än må upphetta den till väll, fort eller långsamt och hur man än sen må tillsmida den, så väller den dels vid stycke vid stycke lancashire vid lancashire eller lancashire vid stål i fullkomligt överallt adheierande svetsfog, dels för-lorar den ej sin »body», huru många gånger den än omsmides. Äro åter de mellan de silkesfina järnträdarna liggande slaggtrådarna för grova, eller av olämplig kemisk sammansättning, eller äro jarntågorna i och för sig grova, så de kunna vid bränning ge »grovkristalliniskt» brott, så farväl med bodyn! Härmed vill författaren ej säga att ej även allra finaste och mjukaste svenska lancashire kan brännas grovbladig. Det kan den visst, om upphettningen i vitvärme får pågå utan upprepad bearbetning så länge, att de ursprungliga fina slaggtrådarna hinna i det sig uppluckrande järnet samla sig i korn och droppar, då de ursprung-ligen silkesfina järnträdarna ock få tillfälle grovtågigt välla hop och tvärkristallisera givande upphov till grovbladiga brolt och sedan i i vanlig temperatur skört järn.
Inte hjälper del heller att malma bra och samtidigt öka limpå-sättning och blästervärme, om man ej rättar allt efter tackjärnets kolhalt. Nej, hyttingenjören bör vid lancashiretackjarnsblåsning ständigt hågkomma: så billigt tackjärn, soin möjligt, med under O,oir>% S men med minst 4 % C. Begär så smidesmästaren mera lättfärskat kolfattigare järn må han på egen risk få del, det biir då hans sak alt sätta feberfart i råbrytningsarbetet i härdarna. brnkets gamla välkända alla fall.
Emellertid tyckes det, manganhalt kunna tillåta
ty smeden måste då arbeta mera energiskt för att få nedkolat, dock skulle man för att i så fall då i härden tillsätta la go in malnislig. Följden bleve en överskottsslaggen finge man
Gör han det toide lancashirestämpel ej sjunka i anseende i
som borde under visst villkor en litet ökad avsevärd minskning i tackjärnels kolhalt.
få rätt sammansättning på hårdslaggen kvantum manganfri, möjligast rik järn-överproduktion av slagg i härden, men lillgodogöra sig på masugnen. Svårig-
* Härvid erhålles stundom helvita järnet, aak- eller sotjärn. kiselhalt.
eller halvvitt tackjärn med temperkol avskilt i det Detta avskiljande av temperkol är orsakat av for stor