TACKJÄRNETS RAFFINERANDE OCH FÄRSKANDE 465
beten ligger nog i att avpassa detta »lagom» och att finna rätta tid-punkten för malmpäsättningarna. Malmsligen skulle troligen inströs på kolen under råbrytningarna.
För fosforns* verkan liil kallbräcka är del nijuka lancashirejärnet vida okänsligare än vad den mjuka och än inera än vad den hårda götmetallen är och della ävenledes beroende på slaggtrådarnas hindrande av grövre kristallbildningar. Och som den fosforhaltiga slaggen och del fosforhaltiga järnet besitta egenskapen att göra lancashirejärnet eldvekt, d. v. s. såval lättbearbetat i varme och givande syn-nerligen fina och pålitliga vällfogar, så föredraga handsnieder niera fosforhaltig lancashire framför fosforrenare för många andamål, däri-bland vid utsmidning av verktyg och foremål som skola stålbelåggas, t. ex. liar och dylikt.
Stäljärnstilluerkningen. Denna, som bedrives så gott som uteslu-tande i Dannemora hergslags lancashiresmedjor, går ut på all låmna eil lämpligt material till bränn- och degelstålsberedning, och då detla material således sedan skall återkolas, så gör del forstås ingen skada om en del niera stålartat järn forefinnes i det utsmidda stångjarnet.
Tackjärnets sammansättning är: C = 3,80—4,35, Si —0,10—0,21, s = 0,0 4 5—0,060, P = 0,0 1 5—0,020, Mil = 1,7 5—2.7 S, Cu = 0,04 — 0,14, As = O,oi 8—0,020 allt i %.
Vad man i fråmsta rummel begär är fosforrenhet. En viss man-ganhalt (kvar i det färdiga järnet) är önskvärd och av denna anledning så använder man sig av manganhaltigt tackjärn. Genom all detta är manganhaltigt kan det ock få hålla litet mera svavel än del tackjärn, som avses för l:ma nijukt stångjarn. ty dels märkes i del färdigsmälta manganhaltiga degelstålet ej som rödbräcka en svavel-halt av 0,oi5 %, dels renar manganen redan i lancashirehärden i viss ej obetydlig grad från svatel. Den ökade manganhalten för emellei-tid med sig något ökad avbränna och mycket ökat arbete (i banko dyrare arbetslöner) samt i betydande grad ökad kolåtgång. Från ett dannemoraverk har så till Bergshögskolan angivits:
vid stållancashire: arbetslöner 9 kr, kolanslag 50 hl, » järnlancashire: » 6 » » 26 »
En smälta lager vanligen 75 minuter. Vanliga kolåtgången är 44 å 45 hl per ton, stjälpt mått, 31 hl i miitt måti. Veckoproduktionen per hard 13,2 ton och avbrännan 12,4 å 13 %. Kolpriset per ton smält-stycken står i 33,7 5 kr vid ett pris av 15 kr per 20 hl, tackjärns-priset 80 kr per ton tackjärn. När härtill ytterligare kommer att ståltackjarnet är dyrare i framställning och .att avbrännan i valiugnen biir större å stålsmaltstyckena än å järnsmältstyckena samt stenkols-åtgången i vällugnen biir högre för de förra än för de senare,
* Lancashiresmidet renar i viss grad från fosfor. Så bortgår t. ex. vid ett bruk i Nora bergslag av tackjärnets fosforhalt = 0,045 %—0,008 å 0,010% P.
30.