ForsideBøgerJärnets Metallurgi

Järnets Metallurgi

Forfatter: Odelstierna

År: 1913

Forlag: Albert Bonniers Förlag

Sted: Stockholm

Sider: 720

UDK: 669.1

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 992 Forrige Næste
470 JÄRNETS METALLURGI Harden omställes en gång i veckan, forman åter justeras där-emellan 2 å 3 ganger, varvid härden renöses. Smederna ställa på nagot varierande sätt, och anföres här stallmått i mm och grader från trenne av de förnämsta bruken: N:o 1 N:o 2 N:o 3 Härdens djup 200 200 200 » längd 543 j 570 545 » bredd 740—790 |540 )790 790 Lackhällens höjd över askväggens overkant 68 |817 80 75 Avståndet mellan lackhäll och askvägg vid formsidan 816 816 817 Avståndet mellan lackhäll och askvägg vid bläsväggen 804 «00 78ß Askväggens lulning inåt härden .... 2° 2° 1° overkants höjd över formväg-gens d:o 166 185 170 Formhällens lutning inåt härden 2° 1° 1»/»° Vinkeln mellan formhäll och askvägg 92° 91° 92° » askvägg » blasvägg 88° 89° 88° Avståndet mellan formhäll och blåsvagg vid askväggen 561 560 568 Avståndet mellan formhäll och blåsvagg vid lackhällen 555 545 533 Blasväggens lutning utåt 5° å 6° 8° 4° å 5° Avståndet från formhällens overkant till botten 185—200 200 200 Botten lutar från formvägg till blåsvågg 1° 1° 0° Forman inskjutes i härden vid sura kol » > » » torra > 68| 80| 90 85 Formmynningens stupning 9° å 10° 8° å 10° 10° Formcentrums avstånd från askväggen 292 300 293 Avståndet mellan tätt- och formmynning 100 100 100 Formans stupning 10° 12° 10° å 14° Formmynningens höjd 35 37 36 » bredd 53 56 57 Brasshällens lutning allt efter tackjärnets lättsmälthet 6° å 10° Angående olika ställmätts betydelse för gången av färskningen får man bland annat höra vallonsmederna uppgiva att om formhällen lutas mera in över bolten får man varmare gång i härden och tvärt-om, om brasshällen och gösarna stupa mycket, så smalter för mycket järn på en gång och om de stupa för litet avsmälter ej nog med järn. I senare fallet få gösarnas ändar på overkanten bildning lik-