JÄRNET OCH DESS LEGERINGAR
33
för 0 upp till 800° = 0,1 698
» » » » 850° = 0,1699
» » » » 900° = 0,169 8
» » » » 950° = 0,1688
» » » » 1000° = 0,1 67 8
» » » » 1100° = 0,1664
» » » » 1200° = 0,1687
» » » » 1300° = 0,1 66 2
» » . » 1400° = 0,1665
» » » » 1500° = 0,16 67
Smältvärmet är obekant, anslås av Jüptner till 20, av Brisker till '*(6 och av Richards till mellan 69 och 70 v. e.
Omvandlingsvärmet är lika omdisputerat. Vid overgangen mellan och /J-järn anslås del av Roberts-Austen till 2,6 v. e., av Oberhoffer ? v. e., vid ß- till «-järn av den förre Lill 1 v. e., av den senare 2 v. e. Således i alla händelser prakliskl taget obetydligt.
Utvidgningskoefficienten är för a-järnel 0,00 00 1 1, för /J-järnet (,’00ooi7 och för y-järnet (),oooo 1 5, vid <840° inträder vid upphettning en plötslig volymförminskning.
Värmeiedningsförmägan är omtvistad. Den relativa anses vara *ka nied 11 om silvrets sättes = 100. Den absoluta ligger troligen Mellan 0,124— 0, 1 5 6 (Bellinger och Holborn, Wien) om kopparns sättes ~~ (*,9 1 8.
Elektriska ledningsförmagan skall enl. Benedix vara = 13,10, 104 16° och motståndet enligt samma författare för 1 cm.-kub = 7,6 ni*kroohm. Le Chatelier skattar den förra till 10,5 3 ■ IO4 och del senare 111 ohm i en tråd av 1 mm.2 genomskärningsarea och 1 kilometers ’ängd.
Hållfasthetsegenskaperna äro föga undersökfa, men naturligtvis bör sträckhällfastheten vara något mindre, kontraktionsprocenten och för-!‘l,1gningsprocenten åter något högre än vid mjukaste renaste svenska •l'11’11- (Se under järn och kol.)
Magnetiska egenskaperna har Gumlich sökt utröna vid ett s. k. komiskt rent järn, utreducerat medelst vätgas, och funnit, att detta ■|arn, som höll blott O,ooi Mn och lika små spår av Cu, S, P och C, 'ar vida sämre som dynamomaterial än mjuk martin hållande i %: . n = 0,4, C = 0,04, P = 0,04, S = 0,03 och Cu =01 3.* Forklaringen detta är naturligtvis att söka antingen i att det elektrolytiskt ut-ällda s. k. rena järnet i själva verket var förorenat av H eller ock S ödgats så länge och stärkt, alt det blivit bränl och fått bränt larns grova struktur, eller ock har dynamojärnet varit stärkt Si- eller
* Se S. u. E. 8, sid. 1430.
3.