34
JÄRNETS METALLURGI
Al-haltigt. Ty troligt är, som vi skola se längre fram, attjärn hållande endast Si och Al såsom legeringsämnen i delta avseende är hättre än absolut rent järn.
B. Legerat järn.
Fordom inenade man med en legering endast av 2 eller flere metaller sammansmälta blandningar, numera åter kallar man inom järnets melallurgi för legering alla föreningar av järn, med vilket eller vilka kemiska ämnen del vara må, metaller eller metalloider eller äninen av båda grupperna tillsammans. Finner man vid analys, alt del upp-tagna ämnets vikt motsvarar någon viss kemisk forening mellan det-samma och järn kallar man det med motsvarande kemiska forenings namn, varoin icke, säger inan, all ämnet befinner sig i fast losning i järnet, dock hånder även all en del av ämnet är kemiski förenad med järnet och en annan del löst i denna legering. Likaledes inträffar ofta, ja, ol'tast, att en järnprodukt består av en intim blandning av utkristalliserat rent järn och en eller liere järnlegeringar eller av en mekanisk blandning av dylika med elt överskott av elt legeringsämne, såsom i l. ex. grått tackjärn.
Legeringarnas egenskaper i jämförelse med renasie järn.
I regel äro järnlegeringarna mineralogiski hårdare, ha större sträck-hållfasthet, högre elasticitetgrans, visa mindre tänjbarhet, mindre kontraktion, mindre smidbarhet, mindre vällbarhet, mindre elektrisk ledningsformåga, lägre smälttemperatur och större sprödhet vid slag och stötar. Legeringens eg. vikl och eg. värme åler rätta sig i regel liil god del efter legeringsämnets beskaffenhet och niiingd, medan smålt-temperaturen oftast är lägre än det renaste järnets, undantag dock där en svärsmält inetall såsom legeringsämne ingår i större %. Legeringens färg liknar i allmänhet del rena järnets i hög grad, dock finnas vid högprocenliga legeringar avsevärda undantag, l. ex. vid Ni, Mn och Si.
Med utsegring av legeringar menar man åter alt under vissa om-ständigheter, som längre fram skola behandlas, av legeringsäninet i fråga rikare ansamlingar bilda sig i vissa partier av den stelnande järn-inassan.
De viktigaste järnlegeringarna äro dels sådana man med Ilil åstad-koimner för all meddela järnet en eller annan god egenskap eller för atl neutralisere någon dålig, dels sådana, som utan fra ni s tä II aren s särskilda åtgoranden bildas.
Legeringsämnena kunna indelas i fyra grupper: a) nyttiga, b) skud-liga, c) föga användbara, men försökta, och oprövade.