co
JÄRNET OCH DESS LEGERINGAR
a} Nyttiga. Skadliga c) Föga användbara, men försökta.
Kol Fosfor i de fiesta Kobolt
Kisel Svavel Uran
Mangan Nickel Koppar Arsenik järnsorter till skada Antimon Selen
Krom Tenn Kadmium
olfran Zink Bor
Molybden Bly Vismut
'anadin Syre To ri u ni
Titan Väte Guld
Al »ni i ni um. Kväve Platina
'-iilciuni Koloxid Silver
‘'lagnesiuin Kolsyra
ulrium kalium
^æriuin I-antan
•antal
। halliun osfor 1
Svavel i vissa järn-
^°Ppar sorter till
Arsenik nytta
1:o. De tekniska järnlegeringarnas indelning.
Innan vi overgå till studiet av de särskilda legeringsämnenas 1 van på järnets egenskaper måste vi påminna om att del i tekniken ai'da järnet indelas dels i tvenne huvudsorter, nämligen :
de| Tackjärn, som haller sä mycket av vissa legeringsämnen, all 1 V:u'inl tillstånd är osmidbart och därför vid försök till smidning 'Sai sonder under hammaren.
ti-c Smidbart järn, som kan i värme smidas. (Vid vanlig tenipera-tlei äro även en del tackjärnssorter »hammarbara».)
A. Tackjärnet.
helt ^ella’ soni ’ >egel är lättsmältare än del andra, overgår vid upp-,nellan^ ^niligen plotsligt från fast lili flytande tillstånd utan att fxu„ em k°mrnø i en degig, smidbar konsistens. Det indelas i
°ljande huvudsorter:
Koltackjärnssorter eller vanligt tackjärn. l-egeringstackjarnssorter.