JÄRNETS METALLURG!
b. Processens utförande.
1 Sverige tiligår detta på följande sätt: Utslag i masugnen göres vanligen pä beslämt klockslag och har man dessförinnan eldat väl varma skänkarna och konvertern, den senare antingen med gas ellei ock genom att man en stund innan utslag göres hallt ned i den några hl träkol eller koks eller blandning av båda, satt eld och dragil på svag bläster. I senare fallet vändes, då tackjärnet kommer, konvertern upp och ned och urblases innan järnet ihälles.
Först föres tackjärnsskänken på sin vågn fram under inasugnens utslagränna och vages tom, härpä göres utslag under iakltagande av att man håller en »skummare» i rännan, så att ej sand och slagg åka med ned i skanken. Ungefär mitt under tappningen tages med skopa ett prov å järnet, vilket slås i en liten 1 Lum djup, 4 tum läng och l'/s å 2 tum vid kokill. Detta prov slås, så fort det stelnat, ur kokillen, doppas i vatten, avtorkas och slås av, varpå ena halvan lämnas till blåsaren lili ledning för, huru han sedan bör sköta blåsningen, se härom niera nedan. Då hela tackjärnsutslaget nedrunnit i skanken, våges denna på nytt. Tackjärnets vikt annoteras och delgives blåsaren, ävenledes till upplysning för blåsningen, varefter skanken med sitt innehåll föres in i bessemerverket, dår konvertern nu vänts i liggande slällning med skorstensmynningen riktad uppål och med blåsterlådan någol högre än den, så att tackjärnet vid in-rinnandet ej må kunna rinna in i tättrören och stelna i dem. När tackjärnet ihälles ser blåsaren noga efter, huru pass varmt det är, såvida han ej redan gjort det borta vid tilslaget, och bör han även förut hört efter, huru gangen i hyttan varit och studerat sista slaggen, allt lili upplysning om, huru han bör sköta blåsningen och vilken hårdhetsgrad han kan och bör gå ned lili med stålet. Medan lack järnet nedrinner sätles bessemerblåsmaskinen i gang och då allt tack-järn kommit ned i konvertern drages bläster pä i densamina varefter, då manometern visar det önskvärda blästeitrycket, konvertern reses i vertikal ställning. Härvid utkastas först saväl en mängti gnistoi
som med tackjärnet nedkomna kolstycken och slaggrusor, men sedan endast gnistor, varjämte man all börja med ser glödande men ej hrinnande gaser utströmma ur konvertermynningen. Efter en stund
__ det dröjer längre ju kiselrikare och samtidigt kallare tackjärnet varit framtittar ur skorstensmynningen en blålysande koloxidlåga i de glödande gaserna. Raffineringsperioden är nu över. Denna låga lillväxer nu raskt blivande både allt längre och längre men ock lysande med allt mera vitt sken, tilis den slutligen biir bländvit och av större längd än konvertern. Järngnistor utkastas fortfarande i massor, inen även allt mera stank av slagg, vilka stank slå fast vid verkets
motstående skorstensvägg, dar de i anslagningsögonblicket lysa med allt vitare glans allt efter som blåsningen fortgår. Ljudet i ugnen är