516
JÄRNETS METALLURGI
upphettas det i härden till något över rödskörhetsvärmen, lägges å högkant över städkanten och vid kritiska temperaturen böjes först en, sen andra skänkeln snabbt 180° ned mot stångens sidor. Visa båda böjarna felfri rundkant är stålet rödskörfritt.
3:o Stansprovet, som i regel användes endast för hårdhetsgrader under 0,5 o, utföres å provtenar utsmidda till 15 å 20 mm bredd och 5 ä 8 mm tjocklek, och sä, att provet upphettas allt högre över röd-värme ju mjukare det är, så placeras platt å städet, varpå provaren nära kanten å detsamma placerar gång på gång antingen en alldeles plattslipad körnare, eller ock en trubbkonisk sådan och släggardrängen å körnarnacken för varje gång driver till med ett kraftigt släggslag. Man börjar körna från iindan inåt, d. v. s. gående från högre hetta till lägre. Ju mera och ju djupare kantsprickor körnargroparnas kanter få, och ju flera kornarhål som brakna, ju rödsköraie stål.
Hårdhetsprov. Redan vid provbitens utsmidning ser och kän-ner provaren på intrycken som hammarslag av bestämd styrka göra, om han har ett stål av nier eller mindre hög kolhalt. För att preci-sera densamma eller rättare hårdhetsgraden behöver han emellertid använda särskilda förfaringssätt. Smidesproven angiva ju ej direkt kolhalten, ty även andra i stålel ingående legeringsämnen såsom kisel, mangan, fosfor, svavel, arsenik, krom, wolfram, molybden, vanadin o. s. v. inverka i mer eller mindre betydande grad, men har en pro-vare en tid fått hålla på med wolframstålsorter o. s. v., så biir han såker i sitt bedömande i alla fall, blott han under den tiden sam-arbetar med kemisten. De mest använda hårdhetsprovningssåtten äro:
l:o Svetsprovet, som användes för kolhalter över 0,5 o %. Detsamma tillgår så att provgötet utsmides åtminstone i ena ändan, om ej utefter hela längden, .till 12 å 15 mm fyrkant och dårpå, sanddoppat nedstickes i härden, så att det i spetsen biir gnistrande vitvarmt med småningom avtagande varme inåt stangen. Så utryckes det ur härden och hamras över städkanten, då det rasar sonder — grynar sig — längre upp mot rödvärmen ju hårdare stålet är.
2:o Gryprovet eller härdningsprovet utföres å högre hårdhetsgrader och på provtenar som vanligen utsmidas till 12 å 15 mm bredd och 4 å 8 mm tjocklek. De utsmidas vid högre hetta ju mjukare slålet är, och under påstroende av vällsand och till sist ofta under kallsmidning. Härefter upphettas de i hårdlågan, så att stångspetsen får mer an lämpliga härdningsvärmen och stången sen avtagande värme inåt samt härdas så i vanligen handvarmt vatten. Den härdade biten avtorkas, ett stycke av spetsen avslås och så fortiar man att knacka av bit för bit så längt härdningen stracker sig. Ju lättare bitar låta avslå sig och ju längre upp mol det ohärdade ju hårdare stål, varförutom brottytornas gry och »färg» även ge anvisning, i det att ju finare gry och Ijusare glans brottytan vid »rätta härdnings-stället» visar, ju hårdare är stålet.