TACKJÄRNETS RAFFINERANDE OCH FÄRSKANDE
517
3:o Böjprovet, som vanligen användes endast vid lägre hårdhets-grader, göres å lika som ovan utsmidda provtenar, som böjas på platt — utan härdning, om kolhalten är över 0,5 0%, efter härdning om den är under 0,5 0 %. Provet placeras på platt med c:a 30 mm ut-skjutning över städkanten och böjes med lätta hammarslag. Härdade prov låta då ej alls böja sig, om de hålla över 0,5 0% C. Sedan brista de vid allt tvärare vinkel ju lägre kolhalten är, och stål av hårdhetsgrad O,io låter füllt hopslå sig utan att brakna, medan ännu lägre kan dubbelvikas.
C. Processens kemiska förlopp.
Till vad forul yllrals om färskningsförloppet i allmänhet hör har, då det speciellt gäller bessemerfärskningen, påpekas resultater) av en del undersökningar som utförts, till utredande av kemiska förloppet vid bessemerblåsningarna.
R. Akerman lät redan 1875 A. Tamm göra undersökningar å ga-serna, stålet och slaggen under olika tider av bessemerblåsningarna vid Västanfors och Sandviken och visade Tamm då,* att åtminstone vid Sandviken förloppet av bessemerblåsningen var att »under blåsningens forstå period, vårs längd synes vara beroende av tackjärnets kiselhalt** och vilken vid de här ifrågavarande blåsningarna uppgick till —l/s av hela blåsningstiden, syrsättes och forslaggas av biasterns syre så gott som uteslutande största delen av tackjärnets kisel och mangan saml en del jäin-----------------. Först därefter tager kolets
syrsättning i någon avsevärd mån sin början och fortgår under det s. k. koket på bekostnad av den i slaggen förekommande järnoxidulen så raskt, att det med blästern införda syret ej är till-räckligt att ersätta det syre, som för kolets förbränning avlämnats av slaggens järnoxidul. Under vid pass den sista fjärdedelen av blås-ningstiden åter, eller den del därav, som återstår, sen järnets kolhall nedgått till c:a 1 %, minskas åter allt mer den hastighet, varmed kolet förbrännes, så att det med blästern införda syret under denna period ej blott räcker till att ersätta det till kolets förbränning ur slaggen hämtade syret, utan även till alstrande av en ökad järnoxidulhalt i slaggen, och detta i allt högre grad, ju mer kolhalten minskas.» Ar 1879 fick Tamm åter på Jernkontorets bekostnad företaga dylika undersökningar och nu vid Långshyttan, Bångbro, Nykroppa och Västanfors*** och på grund av dessa skriver han bland annal: »Uti alla de undersökta provserierna höllo gaserna vid blåsningarnas början utom det med blästern införda kvävet en hastigt avtagande halt av
* Se J. K. A. 1878 sid. 457.
’■'* och manganhalt. O—a.
*** Se J. K. A. 1880 sid. 465.