40
JÄRNETS METALLURGI
ål sig. Detta kol har, eftersom det ofta uppstår i aduceringsgods (på tyska kaliat Temperguss), fått namn av temperkol.
F. Wüst och C. Geiger hava angående temperkolet fastställt följande satser: (se S. u. E. 1905 sid. 1135).
l:o) Temperkol bildas vid de liigre temperaturerna i ringa mängd blott glödningstiden tages i omvänt forhållande till temperaturen. Lang tid vid lagre, kortare vid högre.
2:o) Huvudmängden av temperkolet bildar sig plotsligt så fort en viss temperatur, vårs storlek är beroende på andra ingående legerings-ämnen, uppnåtts. Ju högre tempera lur, som behöves (under smält-ningstemperaturen), ju större biir denna plötsligt avskilda mängd temperkol.
3:o) Har temperkol väl avskills ökas dess mängd blott obelydligt genom längre tids glödgande vid samma temperatur (= järnvikts-tillstånd).
4:o) En rask eller långsam avkyhiing har härefter föga inverkan på temperkolsmängden, men väl på godsets hållfasthetsegenskaper.
5:o) Håller godset redan genom glödgning åstadkoinmet temperkol, kan deltas mängd genom förnyad glödgning stegras, och della ju mera som denna nya glödgning närmar sig en viss temperatur. Karborundum forekommer ävenledes, enligt Neumann, i långsamt stelnat tackjärn (S. u. E. 1909 sid. 906).
Kemis kt bundet kol. I allt tackjärn, i allt stål och i allt sini-desjärn forekommer kol även såsom bundet vid järnet, men skiljer man härvid på en del olika förekomstsätt, som vi här nedan skob taga i betraktande, påminnande oss, att kemiskt rent jiirn fått i den metallografiska vetenskapen namnet ferrit och påpekande, att även nedannämnda beteckningar uppfunnits av herrar metallografer.
Martensit: Om kolhaltigt (även överkolat) smalt jiirn bringas att häftigt slelna och även häftigt avkyles l. ex. genom nedgjutning 1 raskt framrinnande kalll vatten, befinner sig kolet i det kallnade järnet på samma sätt som i det smälta d. v. s. jämnt upplöst och säges da vara i fast losning samt kalias denna fasta losning för martensit. r1U åter järnet lugnt stelna, så uppstår, vare sig grafit-bildning inträffar elle1' ej, visserligen ävenledes forsi alltid martensit, men får densamma sedan långsamt svalna, så omvandlas den i andra kemiska sammansättninga1 och ämnen, men äro dessas mängd och beskaffenhet i hög grad beroende dels av den upptagna kolkvantiteten, dels ock av avkylningsför-hålla ndena.
Får avkylningen som sagt gå långsamt och jämnt utan anih’H ojämnheter iin som betingas av overgången från flytande till fast till-stånd och från /-järn Lill /S-järn samt från detta till a-järn, så intraffa* vid rena koljärn, <1. v. s. med obetydligaste halt av andra legerings-ämnen följande: