JÄRNET OCH »ESS LEGERINGAR
41
Om järnet i smalt tillstånd haller över 2 % kol, så avskiljes till under stelnandet så mycket av kolet som grafit, alt efter stelnandet 1 *ast lösning i järnkristallerna ej finnes kvar mera än c:a 2 % kol. Dock ansei- man ej kolet s. s. sådant löst i järnet, utan att järnets huvudmassa c:a 70 % av del hela (= ferrit) haller i sig löst järn-karbid Fe3 C (= *2 % C -|- 98 % Fe). Denna järnkarbid Fe3 C har fått namnet Cementit och haller, om man räknar med »internationella» al°nivikterna, 6,6 8 % C. Ur den vid stelnandet befinlliga martensiten avskiljes under den fortsatta långsamma avkylningen mer och mer Cementitkristaller, kallade fricementit, så att då temperaturen kommit he(l till 710° innehåller den förstnämnda 0,9 5 % kol och omvandlas plötsligt i en utomordentligt (in blandning, den man givit namnet ^erlit, och som beslår av ferrit och cementit. Avskiljandet börjar vid ’ögre temperatur, ju högre kolhalten är.
och perlit.
vi åter hava en järnkollegering med jämnt 0,9 5 % C, så haller fasta losningen oförändrad ned till 700°, då den plötsligt om-i perlit och uteslutande della.
järnkollegeringen håller under 0,9 5 % C, så börjar vid viss
Om åter stelnandet av det mer än 2 % kol hållande järnet på-skyndas (gjutning i kali kokill), så avskiljes under detsamma ej någon 8ralit, utan järnet får ett vitt brott, och innehåller kolrikare martensit. e,ina sonderfaller sedan under den fortsatta avkylningen ävenledes i Ce'nentit
Om sig den Va udlas
Om j..........o____.........~..................... d„.
®*pperatur (högre ju lägre kolhalten är) ur den fasla losningen av-. jlja sig ferrit liil den mängd alt vid 700° eller litet under den åter-slc>en<le fasla losningen haller 0,9 5 % kol, då den plötsligt overgår i
Mjukare kolhalter än med 0,9 5 % C innehålla således efter '"SVi,lnandet ferrit i perlit.
। man åter upphettar ända till smältning ovanstående koljärn-8er>ngar, så går omvandlingen alldeles motsatt viig.
Tenorn päskyndad avkylning (härdning) kunna dessa det fasta tillandets omvandlingar mer eller mindre motverkas eller förhindras. ’ °ni man möjligast häftigt avkyler smält järnkollegering (t. ex. ^Hoin nedgjutning i vallen, eller neddoppning i kallt vatten nystelnat, ^’1nSiutet, vitt järn) bibehålles martensiten s. s. sådan. Om man nu SI1 ' ul>phetlar delta martensitjärn (anlöper detsamma) erhåller man så 1:">ingoin dock samma slutprodukter igen som de ovannämnda.
()l’i t. ex. stål av 0,9 5 % kolhalt blivit plötsligt härdat och sedan
Pes, erhålles vid något över 700° ren perlit, men dessförinnan har Os'*1 c:a 400° fall en mellanprodukt, den man givil namnet
in\ Overgångsgraderna mellan martensiten och osmonditen har
Hei namnet Troostit. Den mellan osmonditen och perliten nam-fr<i Dessa overgångsgiader erhållas ej vid langsam avkylning
lllai’lensil till perlit. Av dessa är martensiten hårdast, diirefter ni,Tia i ordning troostit, osmondit, sorbil och perlit.