Järnets Metallurgi

JÄBNET OCH DESS LEGERINGAR 43 C- Pä kolets förekomstsätt inverkande omständigheter. Såsom le<lan antytts erhålles i Lackjärn mindre grafil ju hastigare del bringas a t stelna. Om äärför smält lackjärn med c:a 4,3 % C, men loga kisel, lla'igan och svavel, utgjutes i öppen kokillform, biir dess undre när-'’lasl kokillen liggande massa helvit, lack vare kokillens värmeledande ^måga, medan åler dess ovre lager, som till följd av luftens dåliga ।1,1 »leledande formåga stelnar långsainmare, biir helgrått i broltet. Som hårvid galler: vid samma keniiska sammansättning får man tun-'aie vitt och tjockare grått lager ju högre tappningstemperaturen iir. 1* leve andra legeringsämnen inverka ävenledes på grafitavskiljandet att l. ex. kisel och aluminium i regel öka gafitavskiljandet, titan, (,Un'inium och koppar verka till grafitens avskiljande i helt små fjäll । |8iyigt brott), medan åler mangan, krom och svavel samt en fosfor-a 1 over 2,5 % stärkt motverka grafitavskiljandet. tid st°ia halter av kisel och aluminium åstadkomina emeller- e|], .i5*1’11’ men då på den grund, att de motverka kolupptagandet kol' n”nska tiel smälta tackjårnets formåga all kvarhålla del upptagna trr. p’ S“ att v'(1 stelningsögonblicket della ej har nog kol kvar för att ytie'.. S1<al1 l<unna avskiljas. Högprocentigt kiseljärn haller därför av.eiS~ la 8l"ililfjäll, och om man liil ett kolrikt smält tackjärn satter ga..,|'ait niecl aluminium, så uppflyter genast på tackjårnets yta en nuingd .]</ ""n- Aluminium verkar kraftigare iin kisel lili grafitavskiljande kiSe^ai’^ei säger Borsig). På en gång närvarande avsevärda halter av iüin[ 0(11 alumin’um synas dock härvidlag motverka varandra, var-:ilui e aluni’nil,,n g()r gjutjärn trögflutet och iir delta orsakerna til] all 111111111 föga användes som tillsalsmedel i lackjarnsgjuterier. । • Kolhaltens inflytande på järnets tekniska egenskaper. Vi ,allotropiska fåråndringarna hos kolbundet järn. •leit' lll.1'nna oss då först, all vid i det närmaste rent järn ulgöres <i\ J '1(' ^ernperalurer utöver 910° av y-iärn, mellan 910° — c:a 780° S och under Munke.. ...... - ----------’ •>—------- vid Dor.la med overgångspunkten mellan och /S-järnel, så att I’1'nId ?11 den nere vid narmare 780°. Overgångs- stant en lne^an & och a-järn haller sig åter hela skalan igenom kon-sker 7X0 0. v. s. för kolhalter mellan 0 och 0,4 3 %. Vid 0,45 liögl.et|'nellei'll<1 en ändring i järnets natur så till vida, all om vid l,tan "la'ler stål och järn i ;'-li 11stän(i avkylas, så bildas intet /S-järn, Overgår direkt till a-järn ulan något inellantillstånd. från o <njai 0,4 5 % kolhalt vid 780°. Allt efter som kolhalten ’*nK ö 4° " S^^er’ sJunI<er så alldeles likformigt med kolhaltens steg-l<olha|[e|ISan8Sleni,)eialuren niel|an och a-järn, tilis den vid 0,9 5% la'ur v- v’(' 700°, varvid, som vi påminna oss, under denna teinpe-''»kad >95 C järnmassan ulgöres uteslutande av perlil. Med sedan 'alt stiger igen overgångstemperaturen mellan /- och a-järn, Kolhaltens inflytande på järnets tekniska egenskaper. De allotropiska foråndringarna hos kolbundet järn. , att vid i det närmaste rent järn ulgöres r 780° av «-järn. Ju högre kolhalten biir, ju djupare