TACKJÄRNETS RAFFINERANDE OCH FÄRSKANDE
577
karlen har blott att se till, att den konstanta höjden hålles och alt ingenslädes uppstår — genom upphängningar eller ojämna undan-bränningar — några tomrum eller »eldkanaler» i bränsleinassan. Var-helst han marker sådana, skall han söka spetta tillsammans bränsle i dem, ty om det ock ej får gå så långi all t. o. m. fritt syre kommer upp genom dem till bränslets okolade lager, så bänder dock, att osönderdelad kolsyra gör det, och då erhåller man en för kolsyrerik och därför mindre värmegivande gas än som sig bör. Vedgasen bör vara vitgul, ångande, ej blå och genomskinlig, ty det senare är etl givel lecken till att i bränsleinassan finnas »eldkanaler».
En torvgenerator fyller man vanligast nederst till någol över overstå Lrapprostel med torr ved och spån och forsi darpå med torv men eldsätter och sköter den i övrigt alldeles som en vedgenerator. Torvgasen är vanligen ännu gulare och tjockare än vedgasen till följd av tjockare tjårångor. Båda generatorslagens rostytor hållas med krok och spelt väl rena från aska, men man hör vid »askningen» = rensningen av dem väl akta sig för alt raka med ned oförbränt bränsle. Användes pinnved eller sågavfall, biir del yllerst obetydligt med aska, vilken såsom ej bildande svårare rusor är lätt att nedraka från rosten. Något mera aska ge stubbarna och äro dessa från ler- eller mosand-inarker, så kunna de giva en aska, som har mycket lätt all sintra samman i stora rusor, då del är svårare att kroka fram dessa mellan roslgallren utan all samtidigt få ned för mycket oförbränt bränsle. Olika torvsorler giva ävenledes mycket olika sammanrusande aska och vad kvantiteten aska angår ge ej blott torv från olika mossar olika askmängd utan i regel torv från samma mosses olika lager så ock. De overstå lagren i mossen hålla minsta, <le understa högsta ■askhalten.
Ju mindre den öppna rostylan i generatorn är i forhållande Lill den per tidsenhet förgasade bränsleinassan, ju större och svårare biir rusbildningen och ju slaggigare och hårdare rusorna. För alt rosten må bättre skyddas, hava vi under desamma vattensamling, men att i torv- eller vedgeneratorer använda ångblaster eller tilleda ånga alis år skadligt, alldenstund dessa bränslen, torv och ved vanligen hålla så mycket fuktighet, alt gasens kolsyrehalt biir alldeles för hög, om en tiel av del glödande bränslelagrets, värme tages i anspråk för valten-ångas reducerende.
En stenkolsgenerator förses också vid igångsattandet underst med ved. Delta vedlager lages emellerlid betydligt mycket tjockare än vid torvgeneratorn, såvida man ej har koks, som man kan fylla i ovanpå veden. Vanligtvis gömmer man dock den koks, man vid sisla nedblåsningen rev ur generatorn, till påfyllningen eller tager köpkoks och fyller med över vedlagret, saml börjar med stenkolsuppsättning-arna forsi sen varmen kommit upp till koksens överyla. Om man nämligen genast på veden lägger stenkol och dessa äro något hakande,
37.