578
JÄRNETS METALLURG!
får man ett kokslager, som är sammanhängande och tätt samt mycket svårt att spetta sönder, och ofta för dagar hindrande fallt jämn och god gasbildning i delar av generatorns bränslemassa. Även under rosten i stenkolsgeneratorer (med fasta rost) har man vatten stående, vari askan får nedfalla och släckas. Detta vatten bör ej genom för riklig tilledning hållas alltför kallt, ty del är bättre, om det blir en riklig avdunstning, såvida vanlig torr bläster och ej ängbläster an-vändes. Angan från vattnet svalkar då rosten och hindrar i nägon mån slaggrusebildning. Ännu krafligare motverkande uppkomsten av rusor är del, om ängbläster användes eller luflbläster inledes genom ett rör och vattenånga genom ett annat. Men som vattenångan uppgår delvis osönderdelad, om för mycket och för våt ånga insläppes, bör densamma (av 4 5 6 atm. tryck) införas överhettad och ej till större mängd, än att stenkolsgasens vätehalt ej overstiger 12 vol. procent. W. A. Bone och R. V. Wheeler ha emellerlid* tyckt sig finna, att blandningen vattenånga—luft ej bör vara varmare än 60° och ej svalare än 50° för att bästa, mest värmegivande mischgas må erhållas. De fingo då vid sina experiment en gas sammansatt i vol. % CO2—2,5, CO—30,6, H—12,4, CH4—3,o och N—51,5. 21 kg ånga åt-gick då per 100 kg stenkol. Varför ånginledning eller ångbildning under rosten verkar formånligt vid stenkolsgeneratorer men ej vid de andra är, som redan i Allmänna Metallurgien läres, därför, att gaserna av ved och torv ha en bildningstemperatur av föga över 100°, medan luftstenkolsgasens är (550°—750° allt efter stenkolens sammansättning, vilket värme delvis förloras genom utstrålning vid gasens framledande genom rör till martinugnen. Om ånga får medfölja blästern, åtgår för ångans sönderdelande en del värme, som sedan vid det så upp-komna vätets förbrännande i martinugnen återvinnes. Man skall för-söka fördela bränslet i en stenkolsgenerator så, att man kan före varje ny påfyllning konstatera att bränslelagret överallt i kolstyckenas mellanrum lyser med samma ljusstyrka. Synes det någonstades Iju-sare är det ett säkert tecken till, att därunder inkommer mera luft och uppgår mera gas, än vid de mörkare ställena, och då mäste hop-spettning ske i det ljusare partiet och mera bränsle makas dit. Bränslelagrets tjocklek bör avpassas, dels efter kolens kemiska sam-mansättning, dels efler deras grovlek. Ju stybbigare, småkolsrikare, ju mera backande och feta de äro, ju tunnare skall bränslelagret hållas och tvärtom vid torrare och magrare samt grovslyckiga kol. Ju fetare kolen äro, i ju mindre portioner böra de också uppsättas, om ej sammanbakning skall bli för svår att förhindra.
Igångsattningen av en generator med vridrost får ske på något olika satt. Man ifyller då i denna först gammal väl koksfri slagg och aska till 300 mm höjd över toppen på rosthuven. På detta väl av-jämnade slagglager kigges så elt 300—500 mm högt lager torr och
* S. u. E. 1908 sid. 1592.