TACKJÄRNETS RAFFINERANDE OCH FÄRSKANDE
0*
rolig än övertygande! När vid användning av utslagsspett med trä-propp, stoppsten och masstopp drivas in, så flyter klumpen upp på badets yta och utkrokas genast, ty när badet utrunnit, är det vida mödosammare få ut den. Med ned i stälskänken få rinna, om rum finnes, all slaggen, eller åtminstone så mycket, att stålet under tapp-ningen haller sig varmt. Skanken avföres härefter till de nmnera ett stycke bort från ugnen placerade kokillerna och tömmes där. Under liden får, om ej all slagg kommit med i stälskänken, resten av den-samma rinna ned i ett större slaggmått, där den, om den gjutes i nog stort format, 3' X 1' X 2’ lämnar bra grundstensblock. Ulslagshålet sandstros och en arbetare rakar med spett och krok och under sand-påkastning ut slagg och rusor, som två arbetare från ugnens fram-sida nedraka från bryggor, vägghyllor och bolten ned mot utslags-hålet. Märka dessa arbetare, att i bryggor eller botten uppslått gropar, vari stål ännu befinner sig, så ikastas över delta vid sur ugn torr kvarts vid basisk stampad rå dolomit eller »dolomitsand» (självsönder-fallet pulver av bränd dolomit) som häftigt omrores med järnet medelst en krok, varefter gropen urvispas och röran av järn och massa också nedmakas till ulslagshålet och utkrokas. När så bollen fåtts ren, av-lagas alla urfrätningar, vid sura ugnar med kvartsmassa (stampad kvarts och eldfast lera, något fuktade), vid basiska antingen endast med stampad obränd dolomit, tjärdolomit-massa* eller torr stampad bränd dolomit. Utslagshålet igensättes slutligen, sen detsamma väl renspettats med innerst en lagom tillhuggen sten, dinas vid sura, magnesit vid basiska ugnar och utanför densamma med resp. torr kvarts och murbruk eller tjärdolomit, torr dödbränd stampad dolomit och ytterst fuktad dolomitaska. Innanför stenen påkastas några skyfflar avlagningsmassa och tilltryckes väl. Sura ugnar få sedan stå, till dess att avlagningen blanksintrat, de basiska åter chargeras vanligen genast med ny charge.
i:o Aovikande förfaringssått.
Utomlands pågå ivriga försök att förbättra och utveckla martin-processen för vinnande av lid, bättre produkt och bättre ekonomi. Såsom en av de svenska martinveteranerna skulle jag önska mig kunna säga, att liknande arbete med friskt mod och öppen blick fullföljes även i Sverige ännu, så som på 1870- och 1880-talen, men tyvärr kan jag ej giva mina unga kamraler delta beröm, om jag ock lyckligtvis kan erkänna, att de något glida framåt i små detaljsaker. Söker man åter stora uppslag, så måste man skåda ut över landets gränser. Där blåser frisk vind och råder intet kineseri. Såsom bevis för detta, vill jag här redogöra för en del där ute uppfunna nyare förfaringssätt, därvid börjande med de två, som jag kunde beskriva redan vid utgivandet av Wiborghs metallurgi:
* Allmän metallurgi.