TACKJÄRNETS RAFFINERANDE OCH FÄRSKANDE
avlagats, inlägges i den det skro, man har alt smälta, vilket tillsam-mans m’ed en del kalk och malm skarpt forvarmes. När delta skett, göres tilslag i den övre ugnen och dårifrån får dess stål men ej dess slagg nedrinna i den undre ugnen, diir då ell ytterst skarpt kok upp-står och stålet färdigfärskas samt defpsforeras. Med två ugnar, hvar-dera om 15 tons charger, kan man göra 8 smällningar per dag eller erhålla 120 ton stål med charger bestående av:
I övre ugnen I nedre ugnen
Tackjärn............13, s ton
Svartmalm (svensk) . 2,16 » 1,6 Ion
Kalksten............0,9 4 » 0,5 5 »
Ovanslående tackjärn raffmeral • c:a 13,2
Skro................................ 2,0
Ferromangan......................... 0,11
Spegeljärn.......................... 0,2 o
Utmärkta redogörelser för nyare förfaranden äro på senare liden lämnade av ingenjörerna C. Canaris ** Dorman,*** SchmidhammerJ Otto Petersenff och R. Genzmer,fft och för oss i Sverige har den sistnämndes redogörelse otvivelaktigt det allra högsta värdet, varfor iag här nedan följer densamma, med endast tillägg av en del egna reflexioner, som torde på vissa håll väcka ohehagliga känslör och låt gå — opposition.
Här har i Sverige på senare lider talals stora ord om, vilken välsignelse för landet exporten av järnmalm från de stora norrbott niska falten orsakar genom den kapitalökning sagda export medfor tor oss. Ordet kapitalökning torde därvid något missbrukats, ty ordet kapitaltillströmning hade varit mera på sin plats, och ordet Sverige borde alldeles utelämnats. Cassel & C:o hade vant mera pa sin plats alt ditsätta. Redan sedan länge har ideligen tutats i de stora basunerna om, alt våra nordsvenska malmer ej passa for svensk järntillverkning, men att de. mellansvenska malmlagren böra kopas fria från exportfaran genom att med öppen hånd låta utlanningen roffa alil vad han vill och kan från malmbergen däruppe. Till och med svenske statstjänstemän ha i okunnighet eller något varre lanat sig åt att understöda detta yrkande och ej ens Sveriges geologiska undersökning går hårvid fri! En inetallurg måste fråga sig: Se de ei, eller vilja de ej se? Alla erkänna, all vi hava för litet vattenkratt i mellersta Sverige tor alt vi skulle kunna hoppas på alt våra mellan-
* Se för övrigt S. u. E. 1905, sid. 31, 212, 677 och 1910 sid. 2145.
«* S. u. E. 1905 sid. 1125.
**e The I a. C. T. R. 1908 sid. 2204.
f S. u. E. 1909 sid. 344.
ff S. u. E. 1910 sid. 1 och 58.
S. u. E. 1910 sid. 2545.