_________________ ____________ _____________
TACKJÄRNETS RAFFINERANDE OCH FÄRSKANDE 599
ugnsvärme 1300°—1400°, 8 tons kolförbrukning i dygnet för 400 ä 500 ton tackjärn. Blandaren håller utan reparation l1/« år. Det från masugnen kommande och det ur blandaren tappade järnet håller i medeltal i %:
S Mn Si
Masugnsjärnet_____________ 0,0 9 5 2,o o 1,5 9 Blandarjärnet_____________ 0,064 1,83 1,3 o
En fordel med blandaren är, alt man till martinugnen får exakt vikl tackjärn. Tager man del direkt från masugnen får man taga, vad masugnen för tilliallet giver. Martinugnarna beskickas som vid Hubertushütte först med skro, kalksten och malm, skro dock endast, då det är nödvändigt för tillgångens skull, helst arbetar man med enbart tackjärn, ty då får man mesta järnet utredücerat ur färsk-malmen. I medeltal får Julienhütte en götprocent av 100% vid an-yändande av 75% tackjärn+ 25% skro (mest spån med 90% Fe) samt med förbrukande av 15-18% av järnets vikt Krivoirogmalm (ej vidare rik, ty slaggen utgör 20 % av stålets vikt).
Den forstå gruppens tredje sätl användes vid och benämnes efter Georgmarienhütte, men är införd åven vid manga andra verk. Tackjärnel, som håller c:a 3,8% C, 2,7 5% Mn, 0,4% P, 0,8% Si, O,o ß % S och 0,4 % Cu, forsattes i blandaren med 5—6% av sin vikt rik järnmalm (svensk med 67 % Fe) och 3—4 % kalksten. Järnet håller vid avtappandel från blandaren 3,5 % C, 1,2 % Mn, 0,0 8 % Si, 0,15 % P och 0,0 2 % S. Blandaren måsle repareras först vartannat år, och reparationskostnaderna belöpa sig blott ett par pfennige per ton stål. Av färskmalmens järnhalt biir c:a 83 % ulreducerad i blandare och martinugn tillsammans. 1 martinugnen smaltes först ett bad av malm och kalk (ogärna skro), varpå det i blandaren förfärskade järnet itappas och snabbt färdigfärskas.
TiH den andra gruppens smältningssätt hör, såsom det mest be-römda, Hoesc. hmetoden, som egenlligen utgör en förbättring av Bertrand-Thiels metod. På densamma förarbetas thomastackjärn billigare och säkrare Lill l:ma stål, än på thomasmetoden och kommer hoeschförfarandet till synes nog alt ultrånga thomasmetoden. Emellertid måste tackjärnel, för alt passa för hoeschmetoden, fylla vissa villkor i sammansättning, i del alt dess kiselhall ej får över-stiga 0,6 % och manganhalten ej 2 %. Fyllas dessa villkor, får man för 3,5 0 ä 5 mark per Ion tackjärn utmärkt thomasfosfat, som mellan-produkt vid förfärskningen i blandaren. Dar man har mindre än 1 % p i tackjärnel, tror Genzmer ej, alt man bör overgå till hoesch-processen. Hoeschprocessen* skötes på det sättet, att man i en och sanima martinugn först raffinerar tackjärnet, befriande detsamma från så gott som all kiseln, en god del av manganen och större delen av
* Utförligare beskrivning se S. u. E. 1910 sid. 396 o. f. av F. Springorum.