TACKJÄRNETS RAFFINERANDE OCH FÄRSKANDE
o
—i
Verbindungen in einer Weise, die das Gebiet so unübersichtlich macht, dass es leider heute noch als terra incognila zu gellen hat.» Ja, så är det nog, och vill man vara füllt ärlig, så gäller detsamma även den sura marlinprocessen, ty även i dennas kemi bar man alt räkna ej blott med SiO2, FeO, Fe2O3 och MnO i slaggen utan även med A12O3, CaO och MgO om ock i mindre mängder, och än värre så kommer härtill såsom vi i inledningen Lill färskningsprocesserna sago en hela badytan över gränslöst varierande sammansaltning å slaggen — och under densamma även å järnbadel. Någon kemisk jäm-vikt forefinnes in te ett en da ögo n blick i någon en da punkt under hela chargens förlopp och inte i en enda punkt av badytan äro forhållandena absolut lika med dem i bred-vidliggande punkt, så häftiga som vallningarna och strömningarna äro i alla de tre media, som fylla ugnsrummet: i stålhadet, i slagg-badet, i gasmassan. Jämviktssträvan finnes — ja naturligtvis, men jämvikt aldrig.
I korthet kunna vi säga: I slaggen befintlig vid kiselsyra ej bunden FeO strävar alt ur ugnsgaserna upptaga syre och omvandlas till Fe2O3. Av järnbadets legeringsämnen sträva Si, Mn, P och C all syrebindÉ sig. Vid relativt låga temperaturer kunna de Ire förstnämnda göra det genom all ur FeO utreducera Fe, och än lättare genom att redii-cera Fe2Os Lill FesO4 eller FeO. I hetgående sura ugnar finnes blolt FeO, i de basiska åler både FeO och Fe8O4, även därav den så mycket häftigare reaktionen i de senare ugnarna, isynnerhet vad Si och P galler, som såsom bildande syror lida inverkan av CaO och MgO i den basiska slaggen, saml av det basiska fodert. Soin vi redan förut ha seit, har kolel vid lagre »smälltemperaturer» mindre för-eningsbegär lili syre än järnets övriga legeringsämnen och än t. o. m. järnet självt. Dess föreningsbegär växer dock med temperaturen och vid en viss gräns överflyglar det de tre andra legeringsämnenas och tar ledningen, ja rent av tar hånd om all syretillförsel. Men ej nog med det, del kan vid hög temperatur taga åt sig mera syre än vad ugnsgaserna hinna avgiva lili slaggens järn — vilket vi i praktiken kalia att koka ur slaggen —. Denna biir då allt fattigare på FeO, vare sig reaktionen forsiggår i sur eller basisk ugn. Om temperaturen hålles låg, så inlräffar ännu en reaktion: i slaggen bildad be3O4 oxiderar rent av järn från badet, man får för hög onormal avbränna. De fem badreaktionerna bli då:
Ee -|-FesO4 = 4FeO C FeO = Fe 4-CO Mn + FeO = Fe + MnO 2P 4- 5FeO = 5Fe + P2O6 och Si 4* 2FeO = 2Fe-f-SiO2.