TACKJÄRNETS RAFFINEBANDE OCH FÄKSKANDE
o
bort all kisel, eller all mangan ur ett stålbad, men det visste vi i Praktiken förut, om vi ock som forklaring använde det mera enkla uttrycket att järnets föreningsbegär till dess legeringsämnen växer med dessas avtagande procenthalt och overvåger til) sist dessa äm-nens föreningsbegär till fritt syre.
T. Naske* sammanfattar svårigheterna för martinprocessens leo-retiskt ideala skötsel riktigt i: »Under det att kiseln olvivelaktigt bringas till förbränning av kolets oxider och kolet vid vissa givna forhållanden åter kommer till förbränning genom fosforsyra, så utreduceras manganen ocb järnet ur deras oxider av kolet. Kolet är det alltså, som synes äga formågan att under loppet av färskningsprocessen inleda en mängd sekundäre reaktioner, vilkas effekter upphäva varandra eller summera sig, men tor sluteffekten ej hava någon betydelse på samma gång de dock klarlägga huru komplicerade — ja nästan okon-trollerbara våra metallurgiska processer fortlöpa.»**
Av de i huvudsak överensstämmande, i vissa detaljer något møt varandra stridande resultat, som de tre — då det gäller martinpro-cesserna — så fremstående forskarna T. Naske, O. Petersen*** och C. Dichmannf — kommit till, framgår med full tydlighet följande kemiska förlopp vid martinprocesserna.
Vid båda uppstår i chargens början (och finnes även i de fiesta fall i mindre kvantitet från foregående charger kvarvarande) ett järn-mansan-bi-silikat. , „ .
° (x Fe + y Mn) SiO3.
Detsamma bildas genom att Fe forbrinner till FeO och den senare i sin ordning avgiver syre till Si och Mn, della senare an-lingen direkt, eller, som Naske anser, först förbrännande C till CO som i sin tur oxiderar Si.
I senare fallet skulle reaktionerna bliva:
Fe 4-0 = FeO
FeO + C = CO + Fe 2C0 + Si =SiO8 + 2C
FeO + Mn = MnO - i- Fe slutprodukt (Fe, Mn)SiOs
med av tillfälligt rådande temperatur och tillfällig masskoncentration beroende forhållande: Fe : Mn.
I den sura processen loser så detta järn-mangan-bisilikat mera FeO och MnO, som fortfara att bildas, men även kiselsyra, lerjord m. m. från ungsinfodringen och från med godset i chargen inkommen sand, dock, så länge temperaturen i ugnen är relativt låg, övervägande
* S. u. E. 1907, sid. 157, 191, 229 och 265.
” S. u. E. 1907 sid. 269
**» S. u. E. 1910 sid. 15.
f S. u. E. 1911 sid. 799.