ForsideBøgerJärnets Metallurgi

Järnets Metallurgi

Forfatter: Odelstierna

År: 1913

Forlag: Albert Bonniers Förlag

Sted: Stockholm

Sider: 720

UDK: 669.1

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 992 Forrige Næste
TACKJÄRNETS RAFFINERANDE OCH FÄRSKANDE 605 upphettning delvis försvunnit, lämnande stora bara fläckar a badet, då reslerna av det utgjorts av ytterst segt kalk-talksilikat utan vare sig MnO eller FeO i ens hela procenttal. Denna erfarenhet gjorde vi ofta då vi på 1880-talet sökte genomexperimentera en svensk basisk tackjärns-malmprocess. Huru än det slaggbildande silikatet må vara sammansatt, så är dock slaggen i sin helhet så sammansatt i de basiska chargerna, alt i densamma förefinnes etl stort basöverskott, som tager hand om den sig redan från chargens början bildande fosforsyran, skyddande denna från kolets återreducerande verkan ända iill dess badtemperaturen når en sådan höjd, alt kolets oxidations-begär övervinner ej blott fosforns oxidationsbegär utan även fosfor-syrans och de starka hasernas, CaO och FeO, föreningsbegär. Men sedan återreduceras vid stigande badtemperatur fosfor i badet ur slaggen. Flera av de nyare basiska metoderna gå nu, som vi förut seit, just ut på att genom hållande av låg ugnsvärme i chargernas förperiod redan då få fosforn fullständigast möjligt oxiderad, även fastän kol i avsevärd mängd men hlotl på bekostnad av järnsyre av-går, och vidare alt genom det så bildade fosfatets avtappande och chargens fortsattande vid hög temperatur med ny kalk och ny, helst stärkt manganhaltig färskmalm få snabb slutfärskning, mangan jn-reducerad i badet och varmt mindre gasrikt stål. Vid beredning aler av manganrent mjukt stål för elektriskt åndamål taga vi, så vi tt moj-ligt, manganfritt tackjärn och skro men ock manganfri färskmalm samt av den senare ej mera, än att vi vid den helt drivna chargens slut har väl urkokad slagg, ty eljes biir metallens rödskörhetsgrad alltför dålig. Lättare skulle vara sköta della ståls tillverkning i vick-bara ugnar med slaggens avtappande och manganren färskmalm bioti i slutfärskningen. Vad slutligen bekant, att i de m mängder bortgå även håller större mängd därav, så t. ex. slällde sig svavelrenandet dylika charger analyserade av A. Vid charge: Ursprunglig S-halt i chargen % S-lialtén i färdiga stålet % . Ursprunglig Mn-halt i chargen % Tillsatt Mn vid chargens slut % . Mn-halten i färdiga stålet % svavlets forhållande i basiska charger angår, så är ycket helgående Talbotchargerna betydande svavel-under häftigaste reaktionsperioden, om badet vid 4 Harrison och V. Wheeler. * III 0,060 0,045 0,1 85 0,585 0,53& IV 0,056 0,042 0,170 0,570 0,525 II 0,055 0,035 0,106 0,605 0,565 l 0,045 0,028 0,165 0,61B . 0,555 Jämför man svavelrenandet med manganhalterna ser man lätt, att ugnslemperaturen måsle härvid haft stor belydelse och tyckas chargerna - III och IV gått kallast. Antagligen uppgår svavlet i slaggen som svavelrhangan, som oxideras till med rökgaserna bortgående svavelsyrlighet och MnO, som av kolet kan återreduceras. * The Iron and Steel J: 1908.