610
enligt Guillet
C. Cementeringens kemiska förlopp.
mm. Mindre ugnarna och
JARNETS METALLURG!
hariumpulvret* användes allmännast, ty det är relativt billigt och kan användas om och om igen, bara man för varje gång reglerar dess sammansättning. Ferrocyankaliumbikromatpulvret är farligt för arbetarnas ögon m. m.
c. Cementeringens utförande.
Maskingods cementeras sällan djupare än 3/i—V/a gods nedpackas oftast i stålplåtkistor som inskjutas i efter behörig upphettning åter uttagas, varmed vinnes, alt ugnarna ej behöva för varje charge påeldas och åter avkylas. Kolpulvret måste ligga an i minst 5 cm tjockt lager mot de stallen, som skola härdas, medan de som ej få bli cementerade täckas med ett skyddslager, vil-ket sammansattes av eldfast legelmjöl och litet kalk samt lera och en del grafit. Dion & Botons salt att medelst förkoppring skydda de delar, som ej få bli cementerade, skall ock vara bra.** Använder man plålkistor, inskjutas de i ugnen på lösa rullar, soin därefter utdragas, och man stilller de kistor, som innehålla det gods, som skall hava djupaste härdningslagret, i ugnens hetaste del. Eldningens styrka övervakas med pyrometrar insatta på olika Ställen i ugnen och hettan uppdrives eller hålles till 1000°, således ungefär lika med i de vanliga brannstålsugnarna.
Härom har på senare lider mycket tvistats, i det en del påstått, att de cementeringen åstadkommande ämnena ej kunna vara annal ån gaser, etl andra parti gaser eller flytande kroppar, ett tredje parti såval gaser och flytande som fasta åmnen, medan den äldsta åsikten var, alt endast kol i fast form kunde cementera järn. Till de forsi nämnda höra L. Guillet, som i Bulletin de la Société des Ingenieurs civils de France 1904 alldeles frånkanner rent kol formågan att ce-menlera järn, och som i S. u. E. 1906 sid. 479 omtalar, att han glödgat järn i sockerkol i lufttomt rum under 300 timmar och blott fålt 2/io mm djup yta uppkolad, vilken uppkolning han skyller på, alt socker-kolels aska bildat gasförmig cyanforening. Likaså anser han, att var-för uppkolning sker i brånnstålsugn får tillskrivas dels i kistorna bildade kohalen, koloxid och isynnerhet cyanångor men ej alis del lasta träkolet direkt. Mot det senare, att cyanångorna skulle vid brannstålsbranningen vara det verksammaste mediet upplräder Charpy i S. u. E. 1910 sid. 963, bevisande, att askhalliga kol blandade med alkalisaller först vid lemp, över 1050° med kväve bilda cyan, och att som cementeringshettan aldrig drives över 1000° temp. så uppkommer
* Uppfunnet av Caron.
** S. u. E. 1912 sid. 190.