C>44
JÄRNETS METALLURGI
direkt, d. v. s. utan Ijusbågeovergång, från eJler till den ena under badet befintliga polen, medan mellan den andra polen och slagglagret bildas Ijusbåge. Vid båda dessa senare anordningar har man försökt inkoppla mellan metallbadet och elektroderna lager, som skola, så vitt som möjligt, skydda detsamma från i förra fallet elektrod-kolels föroreningar, i det senare fallet även för elektrodkolet självt (från uppkolning). Det förra uppfanns av Héroult (skyddande slagg-lager), det senare av Nathusius och Keller (ledande kolfritt basiskt bottenmaterial). Girod åter låter elektroder av järn i sin till nu sist nämnda ugnsgrupp hörande ugn gå upp igenom botten ända till stålbadet.
Borchers har emellertid visat* att den värmekvantitet som upp-kommer i badet genom järns och slaggs ledningsmotslånd spelar foga roll emot varmet som Ijusbågen aistrar, och måste man såsom mycket överdrivna beteckna de fördelar, som de kombinerade ugnarnas konstruktører tillskriva sina typer framför de rena Ijusbågeugnarnas, och fråga kan vara, om ej de oliigenheter, som vidlåda de förra Systemen, mer än uppväga, vad som biir kvar av verkliga förtjänster.
Stassanos ugn. E. Stassano tog 1898 patent på en masugn, dar han i stallet för bläster skulle smil Ha med elektricilel på det sätt, all Ivå elektroder instuckos i pipan strax over det cylindriska ställel, men som det neddrypande järnet och även beskickningens tryck för-störde elektroderna och han fann, att över dem placerade skärmar av chamotte genast smälte, ändrade han ugnen till ett lagre ugnsrum med kupolvalv och med i ugnsrummet instickande tre elektroder (3-fas-ström), och skulle han hälla ned vid sidan mellan elektrodstängerna malm-kol-beskickningsmassa. Då nu återigen processen blev alldeles för dyr, så beslöt han overgå till stålsmaltning och konstruerade forsi en ugn med avlångt bad med tre elektroder instickande på vardera långsidan men övergick sedan till den ugnstyp, som ännu drives under namn av Stassanos stålugn och som patenterades år 1902. Denna hestår (se pi. XCIX lig. 1) av etl cylindriskt ugnsrum en slående ihålig cylinder — tackt av ett kupolvalv. Genom delta ugnsrums väggar insticka bildande 120° vinkel med varandra och pekande något snett ned mot badet 3 stycken elektroder, sittande i handregle-rade hydrauliska inatare.** Ugnen ror sig i sned stälJning på en rull-lagerkrans och drives medelst ett kuggdrev och en sidoaxel av en liten el. motor, 3-fas-strömmen inkommer genom borstar i tre på en central bottenaxel fästa kontaktringar och flyter från dessa genoni kablar upp i elektroderna. Ugnsrummet är på alla sidor omgivet av en stadig plåtmantel, vilken till minskande av varmeutstrålningen är infodrad med i sidorna Iredubbelt, i botten dubbelt eldfast murverk,
* Se hans foredrag infor Verein deutscher Eisenhüttenleute, S u. E. 1898.
:S® Ämnet Bergsmekanik.