FERROELEKTRISKA OCH NYA DIREKTA METODER t»4r»
varav innersta skiftet ulgöres av magnesittegel eller dito massa eller dolomitmassa.* Elektroderna, som styras fullkomligt linjerätt vid ul-och indragningar samt vid alla regleringar genom atl de gå i dubbel-väggade vattenkylda metallcylindrar och uttill löpa eiter styrlinjaler, kunna lätt inställas i rätt ställning. På sista liden har man i Gassei-werk i österrike byggt Stassanougnar, soni ej äro vrid- men väl stjälpbara och med sexsidig inre form.** Även de äro für 3-fasstrom och ha således 3 elektroder. Ugnarna äro byggda för 1-tons charger och elektrodspetsarna hållas 60 em över del smälta badets yta. Chargerings- och utslagsöppningarna hefinnas i väggarna mellan elektroderna.
Stassanougnarnas skötsel. Schmelz har*" redogjoil töi de sistnämnda ugnarnas skötsel och ekonomiska resultat, Osann atei för de i Bonn byggdas och sammanfattar jag deias referat här i korthet. Chargens järnmaterial utgöres egentligen av bästa smidesjärn-skro, stålgjutgodsskro oeh smidesjärnsborrspan från verkstäderna (utan i begynnelseinsättningen ingående tackjärn). Detta går natui ligtvis ock för sig i ugnar som dessa, dar hela chargetiden råder en reducerande koloxidtemperatur. Först insättes vid utdragna elektroder av järn-chargen tillsammans med n.ågot kalk och rik jårnmalm eller haininai-slagg (detta senare egentligen för defosforering, mindre för färskning). På 650 kg järn tagas 10 kg slagg kalk. När denna slagg efter en timme smält, avskummas den och resten järn insättes tillsaminans med 10 kg ny slagg + kalk. Efter ännu en limine drar man av även denna slagg, lager prov och desoxiderar sedan med 2 kg ferrosilicium och 1 kg ferromangan. Skummar så åler sorgfälligt av reslerna slagg och insäller sedan för desulfurering 15 kg brand kalk, varpå efter ytterligare en timme chargen är tappfärdig, så vida ej elt tillaget prov visar, atl något niera kisel eller mangan behöver lillsiittas eller badel bör uppkolas, ty da sker del, det senare med petroleumkoks eller träkolstackjärn. Som fabrikationen helt och hållet, både i Bonn och i Gasserwerk går till stålgiutgods, tillsättes oftast i ugnen till sist även ‘/s kg aluminium. Schmelz har sammanräknat flera månaders driftresultat från senare verket och anför nedanstående på grund härav uppställda ekonomiska beräkning. Två P/a-tonsugnar kinina iillsammans en årsproduktion av 2000 Ion färdigt stålgjutgods mol-svarande 3510 ton smäll götmetall. Vardera ugnen drager i krall 250 kw, gör därmed 4,5 charger per dygn = 6,7 5 ton stål, går 260 smältdagar per år, kosta tillsammans med fundament och hydraulisk utrustning 75,000 Mk med två 3-fastransformatorer, vardera å 30(1 kw, en reservtransformator, instrumenttavla och ledningar 21,250 Mk liil.
* ütmärkt ritning ä ugnen och fullständigare uppgifter om densamtna se 8. u. E. 1908 sid. 658 men även S. u. E. 1906 sid. 1021, år 1908 sid. 1714, oeh år 1911 sid. 2024.
** Oest Zeits. f. B. u. H. W. 1911 sid. 295, 313, 326, 341.
»** S. u. E. 1908 sid. 658.