JÄRNETS METALLURG!
Della hemlighets-
de sistnämnda nietoderna, men har man, då del
och på dessa läggas under och mellan elektroderna som en balk brott-stycken avslagna från elektrodstumpar, varpå elektroderna sänkas, då Ijusbågar på samma satt uppkomma. Svåra stötar och slag uppkomma alltid härvid i ledningen, elt obehag, som återkommer vid varje ny-chargering med kalll tackjärn och skro, och då i ännu högre och obehagligare grad. För den basiska boltens biståndighets skul] är del formånligt alt även vid Héroults forst göra en slaggsmältning i ugnen, innan charge insättes, alldeles som man brukar göra vid de basiska rnartinugnarna.
Har man tillfredsställande fått upp temperaturen i ugnsrummet, så kan ugnen chargeras och lillgår della vid kalla insatser precis pä samma satt som vid rnartinugnarna med endast den skillnaden, alt man vid Héroults ugnar vid skrymmande skro sällan kan få in heia chargen på en gang, utan är hänvisad till en eller flera eftersätt-ningar, medförande värme- och kraftförluster. Chargen kan skötas alldeles som en basisk martincharge, och kan man färska ned med malm även här, men blir koket livligt, så all slaggen kastas upp mol elektroderna. så inträffa kortslutningar och ledningsstötar, nära nog lika starka och obehagliga, som vid igängsättningen. Ugnen användes också sällan för smältning av kalla charger och så gott som aldrig för verkliga färskningscharger med kallt begynnelsegods, emedan dessa ställa sig alldeles för dyra i jämförelse med martin och bessemer eller thomas. Del den mest användes för är för gasrenande och slutraffine-ring av stål från
gäller denna ugns arbetsresultat, ytterst få redogörelser att hålla sig till, trots att det är en av de allmännast använda.
makeri vore högst märkvärdigt, om ugnen verkligen förtjänar de lovord, patentinnehavarna i allmänna ordalag slösa med, då de tala om den — sifferuppgifter akta de sig i regel att lämna.* Delta gäller även den i Sverige vid Kortfors uppförda Héroultugnen, om vilken man dock vet, att den under de- första åren lämnade ett ytterst ojämnt och opålitligt stål. Nu måtte man dock dar kommit till rätta med processen, ty Kortfors' stålutstållning i Örebro var förstklassig. De enda något utförligare redogörelser inan har all hålla sig till då det gäller Héroults ugnar äro E. Haanels sifferuppgifter från La Praz år 1903 (för gamla) avenså en del uppgifter av Coussergees** och de som anförts av Turnbull*** från 15-tons 3-fas-ugnen hos Illinois Steel C:o.
Angående ugnens förbrukning av kraft vid kalla och vid smälta insatser saml vid raffineringsskötsel med 1, 2 eller 3 slagger anföres av Rodenhauser efter Eichhoff följande siffror:
* Se såsom typiskt exempel Elektrostahl Gesellschaft^ anfall på professor Borchers, S. u. E. 1909 sid. 1942—1944. Ej ett enda sifferbevis uppställda mot hans fullständiga siffror från Girods ngn, bara grova tillmälen och insinuationer samt vrängningar och for ryckningar av hans yttranden.
** Revue de Métallurgie 1909 sid. 689 — 678.
•*’ .1. A. 1909 sid. 1498.