GJUTERISKÖTSELN
673
utom få förbränningen fördelad över heia genomskärningsytan i smält-zonen äro formornas inre ändar cirkelrunda och försedda med 5 eller Hera hål, som skärmformigt införa blästern. Ugnen har nu varit i gång i 2 år och med mycket små reparationer gåti alldeles utmärkt. Smältförmägan har varit 6l/g ä 7 ton per tiimne, med bläster av 700 mm vattentryck, satskoks c:a 6%, avhränning varierande med skro-mängden inellan 1,6 0 och 1,7 3%. Reparationskostnaden har varit 6,60 kr. per gjutning, slaggen fäster ej vid formorna, och någon slaggning har ej på hela tiden behövt göras. Ugnen har gått 2 tim-inar per arbetsdag (aduceringsgjuteri) och givil 3770 ton smalt tack-järn per år. Kalkåtgången har i densamma varit mindre än i Krigars tign och kiselavbrännan vida lagre.
K u pol ug na mas konstruktion och heräknande. Kupol-ugnsfodert utsättes for inverkan l:o i form av nötning genom de ned-glidande hårda koksstyckena och än mer av de skarpkantiga oflasl tunga järnstyckena, 2:o i form av frätning genom kalk och slagg och 3:o i form av avsmältning liil följd av hettan i sinaltnivån. Ovre delen av schaktet skall man således utmura med möjligast slitstarkt material, helst sandgjutet masugnsslaggtegel, den undre med elt tegel, som dels ar mycket eldfast inen även tätt och som dessulom har en kemisk sammansättning av ungefår samma silikatgrad och i viss mån överensstämmande beskaffenhet, som slaggen, så langt det senare går att få med bibehållande av hög eldfasthet. En tysk kommission till-satt for praktiskt utredande av dessa frågor anför såsom sammansätt-ningar på kupolugnsslagger:
Silikat-
Slagg SiO2 A12Os FeO MnO CaO MgO S Ca grad * a h
N:O 1 60,60 9,83 18,51 5,25 5,20 — 0,46 — — 5,6 2,4
» 2 58,60 7,5 6 8,90 6,67 17,80 0,‘2 0 0,31 — 0,43 4,1 2,6
3 56,04 1 1,55 15,13 4,02 9,73 0,51 0,17 0,21 — 4,1 2,4
4 48,80 6,46 15,43 6,9 7 21,60 — 0,81 — — 2,5 1,8
5 46,70 9,30 7,36 2,79 31,44 0,1 5 0,40 0,50 — 2,5 1,6
» 6 40,00 18,30 7,50 9,1 0 23,10 0,50 0,45 — 0,73 2,9 1,1
Som man 1 av dessa a nalysei ■ ser, variera slagge rna från olika verk
högst betydligl, varför säkrast är å varje plats analysera slaggen, som väl dock ofla varierar i sammansättning med olika sammansättning på järnchargen och med olika kokssort. I regel torde man kun na saga, att de lerjordsrikaste chamotteteglen böra vara bäst i smältzonen.** Förhärdarnas dimensioner tagas vanligast 0,8 9 m höjd, och 0,6 ni bottenarea och kan man då ledigt hålla inne 3 ton järn i härden, höjden räknad mellan bollen och valv. Höjden från bolten till tack-järnsgatans bollen biir då 650 mm och järngatan tages av 120 mm
* a = lerjorden räknad som syra, b — lerjorden räknad som bas.
** Dynamidon = korundtegel rekommenderas av kommissionen.
43