686 JÄRNETS METALLURGI
gjuta kanoner av inartinstål som alis hölle att skjuta med . Hade han då verkligen haft 11 å 12-årig praktik i denna hantering, så hade han hell säkert ej fällt etl så tvärsäkert yttrande. Om huru och när vi i Sverige kommo in på martingjutstålsberedningen är redan onitalat och kan därom utförligare läsas i åtskilliga uppsatser om martinstålgjutgods i Jernkontorets Annalers årgångar allt efter år 1879. Alt vi i denna kvalitétillverkning, hela liden sen vi började den, hållit oss bland de främste och inneha den platsen än är päpekat och kan vid nästa världsutställning igen hevisas, om så påfordras! Del är endasl i fråga om tillverkning av billigt, ej basta kvalité fordrande stålgjutgods, som vi ligga efter tillandet, men dar hefinna vi oss ock ledsamt nog i sista i st. f. i forstå ledet.
Ugnarna: De ugnar som användas tor stålgjutning äro martin-ugnar, lillbessemerugnar, degelstålsugnar och elektriska ugnar och äro de alla redan förul i detalj heskrivna, varför vi här endast skola sysselsätla oss med de olika chargernas sammansättning och skötsel. Vi hava angående detta äinne tre goda uppsatser på svenska till vilka kan vara skäl hänvisa, nämligen försl och främst om svensk stålgjut-godspraktik av vår franistående expert på området bergsingenjör F. Stille (T. T. K. & B. 1909 sid. 9, *24, 52, 67 och 79), samt om utländsk av bergsingenjörerna G. Drakenberg (.1. K. A. B. 1907 sid. 487) och C. W. Carlsson (J. K. A. B. 1907 sid. 659).
Martinugnarna: Angående dessa och deras skötsel skriver Stille: »Martinugnarna for stålgjutgods kunna vara försedda med vare sig sur eller basisk infodring. Del har åtskilligt tvistats om, huru-vida del ena eller andra vore att föredraga. På det hela taget torde detta vara en smaksak. Den basiska ugnen erbjuder fordelen av att kunna använda något billigare råvara. Dessutom påstås på sina håll, att den basiska metallens benägenhet f'ör krympsprickor skulle vara mindre än den sura metallens, en uppgift, som dock tarvar hekräf-telse. För min del har jag åtminstone ej kunnat iinna någon bestiimd skillnad i della avseende. Däremot har den basiska ugnen den olägen-heten, all den mängd av den tillsatta kiseln som bortgår är niera oberäknelig än vid sur ugn, och den senaie torde därför giva en något jämnare produkt. Någon avgjord fordel framför den andra torde dock som nämnt ingendera ugnen medfora. Av del i Sverige tillverkade stålgjutgodset torde ungefär hälften tillverkas enligt vardera metoden.
»Ugnarnas storlek bör rätta sig efter godsets natur. Har man största delen smågods, bör chargen ej gärna överstiga 5 ton. Redan med denna storlek får man stundom tappa i omkring 200 ingöl, och gjulningen tager omkring 1 timmes tid. Med större charge är det naturligt, all del sist lappade stålet blir f'ör kalit.
Har man åter grövre gods att tillverka, kan man gärna gå upp till 10 Ion och för enstaka fall därutöver. Att på samma charge sam-manföra grovi och lätt gods är ej alltid füllt lämpligt, då det senare