DET SMIDBARA JÄRNETS VÄLLNING
693
stenkol, av jämn och stybbefri beskaffenhet samt givande minst 5500 v. e. pr kg om i vällugnen skall vällas mjuk götmetall och 6800 v. e. om i densamma skall erhållas fullgod väll å lancashiresmältstycken. Gasvällugnarna åter gå utmärkt för gas av vida sämre stenkol och ävenledes med gas av brunkol, stubbved, pinnar, sågspån och annat sågverksavfall, men hava de regenerativa gasugnarna det emot sig, alt götmetallen far illa av att tvärvärmas i dem. De rekuperativa vällugnarna åter kunna anordnas som frammakningsugnar, och ha då alla en koltornsugns förljänster med undantag av, att taga mera plats (generatorn inräknad).*
Vällugnar nas konstruktion och väll u gn sr es ul ta te t. 1 tabeil LXXXIV finnas samlade en del uppgifter över resultat, ernådda ined forna och nutida svenska vällugnar, varvid vällugnarna 1—7 och 17—19 visa forna resultat och de övriga nutida.
Synnerligen mycket avvika ej de gamla nu i bruk varande kol-lornsvällugnarna från varandra, utan ligga olikheterna huvudsakligen i dimensionerna, i sättet för den gasalstrande blästerns inledande samt i springans för antändningsblästern läge.
De hava i regel ett tämligen lågt koltorn, upptill slutet med kon och tratt, av vilka konen vanligen rör sig uppåt vid öppnandet. Endast ylterst få bruk nöja sig med all arbeta med så magra stenkol, att de tinnu kunna begagna det gamla Ekmanska för ved- och träkolstorn avsedda skjutspjället, medan många bruk synas hava utdömt en annan gammal men god uppfinning från 1859, nämligen spett-hålen i koltornets täckhäll, vilka spelthål i stället, som bekant, all-mänt införts vid martinverksgeneratorerna och dar möjliggjort an-vändandet även av någol bakande, mycket gasrika stenkol. Varför spetthålen vid 1870 —90-taIens vällugnskonstruktioner forsvunnit, torde vara svårt att avgöra, men kanske orsaken kan vara, att de vid vällugnarna använda gasantändningssätten och antändningsblästerns relativt obetydliga temperatur göra bruket av de fetare stenkolen mindre ekonomiskt såsom ledande Lill för sotblandade skorstensgaser.
På det att stenkolen skola sjunka efter även utan spettning, vidga sig tornen i allmänhet ganska skarpt nedåt, men sammandraga sig åter något nere vid bolten i en del typer, där blästern införes genom bottensidoöppningar, och då givetvis för alt minska väglängden och motståndet för den gasalstrande blästern vid passerandet genom bränslemassan.
Det sätt, på vilket denna bläster vid koltornsugnarna inkommer i bränslemassan, ger koltornet dess huvudsakliga karaktår, och torde man lämpligast indela dessa ugnar i Ivå grupper, de med blästerinled-ning genom formor och de med blästerinledning genom gluggar. Bland
* Ritningar å moderna utländska vällugnar företes vid föreläsningarna i äinnet, all-deles så som förhällandet är vid andra avdelningar i J. M. Att här låta avbilda flera dylika ugnstyper skulle göra boken ännu dyrare, än vad den tyvärr i alla fall biir.