DET SM1DBARA JÄRNETS VÄLLNING
701
Vällugnar for grovplåt ger han måtten,: härdlängd = 3,6 m, härd-bredd —1,8 m, rostyta = 2, o in2, valvhöjd = 0,9 ni och angiver kok åtgången till 3,o l. Ämnesvällugnar för tunnplåt åter få härdlängd 3,6 m, härdbredd = 2 m, rostyta 2,o m2, valvhöjd 0,6 5 m och sagas draga en kolåtgång av 3 ton.
Se vi så till bränslesortkolumnen i labell LXXXIV, så finna vi, att av 80 ugnar, för vilka lämnats uppgil't om, vad bränsle de för-bruka, 6 gå med uteslutande inhemskt bränsle, 10 med blandning av sådant och stenkol, och 64 med enbart stenkol.
Man kan svårligen kalia dessa tal tilltalande från nationaløkonomisk synpunkt. Det var en tid, då det såg ut att gå på samma satt inom martinhanteringen, att även den ämnade overgå till enbart stenkolsbränsle. Vi fingo ej bygga några andra martinverk än med stenkolsgeneratorer, emedan vallendragen förorenades av kondenserings-produkterna från torv- och vedgasen. Men sedan vi liirde oss att övervinna dessa svårigheter, så har vid martinverken användandet av torv och skogsavfall såsom bränsle hastigt växt på etl glädjande sått, och flertalet av de verk, som kunna skaffa sådant bränsle, hava över-gått till dess brukande, medan några ämna följa dessas exempel.
Fullkomligt säkert är all man kan erhålla fullgod vällvärme för stål med torv och ved såsom bränsle även i frammakningsvällugnar, ly det bevisa såviil i Sverige som i Österrike gjorda försök, och iiro villkoren för god effekts ernående härvid endast alt generatortornet placeras vid vällrummet, såsom i en vanlig koltornsvällugn, all det tages tillräckligt rymligt och att vällugnen göres nog läng i förvänn-nings- och vällrummen. För lancashire åter tyckes detta ej gå för sig.
Variationerna i brånsleåtgång per timme iiro, sådana de framgå av tabellen, kanske närmare sett mindre än man kunnat vänta, om ock liil följd av ugnarnas olika storlek tydligtvis avsevärda.
Per 100 kg vällt järn åter ställer sig brånsleåtgången, uträknad i inedellal för de olika ugnstyperna, som i tabellen förekomma, till från 9 upp till 15 kg. Men naturligtvis beror densanima mindre på ugns-tyPen> än på vad slags järn som välles, vällstyckenas dimensioner, huru hastigt beflntligt räckverk formår konsummera de färdigvällda ämnena, etc.
Av samma forhållanden är avbrännan ävenledes i hög grad beroende, och växlar densamma i medeltal för de olika ugnstyperna mellan 7,4—10,o % vid lancashirevällugnar, mellan 2,7—4,5 % vid götvällugnar och mellan 2,2—5,2 % vid billetsvällugnar.
Vid vällning av göten och smältstycken äro i allmänhet fram-makningsvällugnar att föredra, medan åter de regenerativa och de rekuperativa välhignarna äro lämpligast vid vällning av paketer, skro-bollar, stora plåtgoten etc. och vid glødning av plåtar m. m., och