Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste

94 dar en enstaka jästcell ligger, markeras ovanpå täckglaset t. ex genom en Uten bläckplump. Kvadreringen på täckglaset tjänar till att med större säkerbet orientera sig i preparatet. A. Jorgensen har konstruerat en större dylik fuktig kam- inare med ett kvadrerat täckglas, dar varje ruta har ett inris- tat nummer, vilket naturligtvis under]ättar utmärkandet av den ruta, dar en enstaka jästcell befinner sig (fig. 72). Sedan den på det ena eller andra saftet markerade, isole- rade jästcellen vuxit ut till en liten, för blotta ögat synlig koloni (härunder förvaras det heia under en liten glasklocka), avympas denna med en platinanal och utsås i en Freuden- reichkolv (fig. 53) med steril vört. Man har då i denna en absolut renkultur, med säkerhet härstammande från en enda cell. Fig. 72. Jörgknsens fuktiga kammare. P. Lindner har utarbetat en mycket användbar och bekväm modifikation av det HANSEN’ska förfarandet. Han utspäder en vörtkultur så längt, att i varje liten droppe, som sattes på ett täckglas medelst en fin stålpenna (allt förut noga flamberat), om möjligt blott finnes en enda cell. Täckglaset med de små, i regelbundna rader ditsatta vörtdropparne fastsattes i upp- och nedvänd ställning på en Böttchers fuk- tiga kammare eller på ett hålslipat objektglas, varpå man genomsöker varje droppe mikroskopiskt med användande av svag förstoring. De droppar, som blott innehålla en enstaka cel], markeras med bläck ovanpå täckglaset. Sedan en liten koloni bildats av jästcellen i fråga, uppsuges droppen med tillhjälp av ett litet stycke sammanrullat, sterilt filtrerpapper, som Halles med en flamberad pincett. Filtrerpapperet nedsläp-