Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste

107 ning for sin uppfinning. Hans metod har sedan dess i prin- cip ej undergått någon forandring. Upphettningen foretages i bleck- eller glasburkar. Bleck- burkarne tillslutas genom särskilda falsningsanordningar luft- tätt; glasburkarne medelst glaslock, försedda med gummipack- ningar. Framgången av liela förfarandet beror i väsentligaste grad på, om det lyckas att fullständigt hindra luften att uti- från intränga i karlen, ty inkommer än aldrig så litet luft, så infekteras även köttet med mikroorganismer, som åstadkom- ma förruttnelse. Vanligen ko- kas köttet före konserveringen eller stekes (t. ex. fågel). Själva upphettningen sker i hushållen genom kokning under minst 1 timmes tid på vattenbad. Här- vid användas med fördel sär- skilda apparater, såsom den i fig. 81 avbildade, som sedan ställes i ett med lock försett vattenbad av järnbleck. Såsom framgår av figuren fasthållas burkarnes lock genom särskilda klämmare. Under kokn ingen bortgår en del av luften i burkarne, och det yttre lufttrycket kvarhåller se- dermera locket på barken fast pressat mot gummipackningen. Vid fabriksmässig konservering av kött upphettas burkarne med det förut kokta köttet i autoklaver till 118— 120° under ett par timmar. Härvid är att märka, att temperaturen i det inre av sårskilt större köttstycken endast långsamt upp- når samma temperatur, som råder i autoklaven. Sålunda åtgår det vid 120,5° 60—70 minuter, innan temperaturen i det inre av Vs-kiloburkar uppnår den såsom nödvändigt minimum ansedda temperaturen av 116°. Väsentligt underlättas köttets konservering på nyss be- Fig. 81. Insats till hushållsapparat för konservering genom inkokning. (Efter G. Lind och J. Green.)