Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste
Forfatter: Chr. Barthel
År: 1916
Forlag: C. E. Fritzes Bokförlags Aktiebolag
Sted: Stockholm
Sider: 281
Professor och föreståndare för Centralanstaltens för Jobruksförsök Bakteriologiska Avdelning
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
133
fater o. s. v., ökar zymasbildningen. Hos lagrad jast haller
sig zymasen längre tid vid låg temperatur men försvinner
snart vid högre. Optimumtemperaturen för zymasens in ver-
kan ligger vid 30°. Den totala jäsningsverkan är emellertid
högre vid lägre temperatur, störst är den vid 10—15°. Delta
är för övrigt ett allmänt forhållande vid jäsningar av olika
slag och kan även uttryckas så, aft vid högre temperatur
(optimumtemperatur) går jäsningen fortast, medan vid lägre
temperatur jäsningen visserligen går långsammare, men istället
biir den i längden fullständigare. Den jäsande sockerlös-
ningens koncentration yttrar sitt inflytande på zymasverksam-
lieten på så satt, att en ökad sockerhalt stegrar verksamheten.
Efter överskridande av en optimalkoncentration av 20—30 %
rörsocker avtager emellertid åter jäskraften något. Olika
kemiska föreningar kunna hava stor inverkan på zymasen.
Svagt alkalisk reaktion inverkar i någon mån gynnsamt, medan
syror inverka hämmande, i större doser skadligt. Antisep-
tiskt verkande medel såsom fenol, toluol, kloroform äro även
i för den levande jästorganismen absolut dödande doser oskad-
liga för zymasen. Detta är ej något specifikt för delta en-
zym utan gäller för alla dylika. Vill man t. ex. i ett visst
substrat studera en enzymverkan obehindrat av levande mi-
kroorganismers inverkan., så sker detta enklast genom att till-
sätta något av de nyss uppräknade ämnena. Dessa döda
mikroorganisnierna men upphäva ej enzymernas verksamhet.
Specifika enzymgift, såsom cyanvätesyra (blåsyra) hämmar
absolut zymasens verksamhet, men denna börjar åter, om man
medelst en luftström avlägsnar cyanvätesyran, vilket tyder på,
att dennas »giftverkan» ej består i någon verklig forgiftning
av den levande organismen utan troligen beror på bildandet
av en lös forening niellan HCN och enzymet.
Fosfater, även organiska fosforföreningar samt arsenater,
höja i hög grad zymasens verkan. Man vet ju, att fosfor-
syran är en för alla celler och i synnerhet för cellkärnan
oumbärlig beståndsdel. Fysiologiskt viktiga ämnen såsom
lecitin, nukleoproteider och nukleoproteiner innehålla ju fos-
forsyra, men dennas mahända största betydelse ligger i dess